Följ med till hybridsalen

Klockan är strax före nio på morgonen. Med ett surrande ljud flyttar sig den stora mekaniska armen och stannar ovanför patienten på operationsbordet.
– Det här liknar Star Wars, säger Linus Blohmé med ett skratt.

Han är kärlkirurg och projektledare för den nya, ultramoderna hybridsalen på Karolinska och förklarar att all mekanik och alla monitorer är placerade så att operationsteamet kan ha full översikt över vad som händer. Den patient som nu ligger på bordet ska genomgå en relativt enkel procedur, en coiling, det vill säga täppa igen ett kärl.

Hybridsalen är ett av Karolinskas senaste flaggskepp.

Visionen var en operationssal med all den modernaste utrustningen vilket gör det möjligt att välja behandlingsmetod, öppen kirurgi eller kateterburen behandling, utan att patienten förflyttas.

Tidigare testkört

Tidigare under året har hybridsalen testkörts för att personalen ska lära känna den och de möjligheter den erbjuder.

– Vi lär oss fortfarande mycket varje dag, säger sjuksköterskan Martha Diaz.

Hon har varit på plats tillsammans med sina tre kollegor i över en timme och ordnat med förberedelserna. När det väl är dags att börja går Martha Diaz in i kontrollrummet där hon har full uppsikt över allt som händer. Till sin hjälp har hon både kamerorna i salen, det finns två varav en sitter i en av operationslamporna, och de oerhört skarpa röntgenbilderna på skärmarna.

I centrum står operationsbordet som är rörligt i alla riktningar, precis som all annan kringutrustning. Det gör att man kan skapa en stor arbetsyta kring patienten. Taket är ett så kallat renluftstak där luften strömmar rakt ner för att ge så ren operationsmiljö som möjligt. I ett av hörnen står det som kanske är det 93 kvadratmeter stora rummets huvudattraktion, c-bågen. En industrirobot från Siemens utrustad med en tre meter lång röntgenarm, roterbar kring sin egen axel.

Linus Blohmé för varsamt in en kateter i ljumsken på patienten. Till vänster om sig har han kontrollbordet som styr all utrustning. Med ena foten på en pedal kan han
göra genomlysningar av patienten. På skärmarna ovanför operationsbordet följer han kateterns väg inne i kroppen och kan samtidigt se puls och blodtryck på en övervakningsskärm.

– Just nu letar jag efter rätt kärl. Vi får köra en kontrastserie, säger han.

Kontrastvätskan är en jodlösning som lyser upp kärlen på röntgenbilderna. Bilderna är så vassa att det behövs betydligt mindre kontrastvätska än normalt. Linus Blohmé ordinerar fem milliliter och tar plats bakom en skyddande plexiglasvägg. Med en knapptryckning vinklas operationsbordet några grader och c-bågen följer efter. Med ett dovt tutande injiceras kontrastvätskan samtidigt som det tas en serie röntgenbilder. För att få så bra strålskydd som möjligt bär personalen förkläden. Efter en tredje tagning har man hittat det man letar efter.

– Där ser du tydligt kärlet som ska coilas, säger Martha Diaz och pekar på en av skärmarna.

Anmärkningsvärt är att bilderna är ganska smala. Det är ytterligare en i raden av tekniska finesser.

– Vi kan koncentrera bilderna till det område vi är intresserade av och på så vis minska strålningen, säger Linus Blohmé.

Blyförklädena täcker kropp och hals. De är tunga och varma. Efter operationen är Linus Blohmé genomsvettig trots att det är svalt i salen.

Med rätt kärl identifierat påbörjas coilingen. Linus Blohmé för in en liten metalltråd genom katetern och på en skärm kan man se hur den krullar sig i kärlet. Efter tre trådar är ingreppet färdigt. Linus Blohmé drar ut katetern och patienten rullas in i en närliggande sal för efterbehandling samtidigt som c-bågen återtar sin plats
i hörnet.

En svettig Linus Blohmé kommer ut och tar sig av blyförklädet. Förklädena väger en del och blir väldigt varma trots att det är behagligt svalt i salen. Även om det här var ett relativt enkelt ingrepp som egentligen inte är avsett för hybridsalen går det inte ta miste på att han känner en stolthet över hybridsalen och dess potential.

Text: Christer Classon
Foto: Ingela Wåhlstrand