De flesta läkare kan redan vid första patientkontakten med stor säkerhet ställa en korrekt diagnos med hjälp av den sjukhistoria patienten berättar, några få blod- och avföringsprover samt en kroppslig undersökning som ofta innefattar undersökning av ändtarmen, så kallad rektoskopi.
De formella symptomkriterierna som idag gäller är:
- Återkommande episoder med buksmärta/bukobehag
- minst 3 dagar/månad de senaste 3 månaderna
Associerat med två av följande:
- Buksmärtan eller bukobehaget lindras vid avföring
- eller är kopplad till förändrad avföringsfrekvens
- eller är kopplad till förändrad avföringskonsistens eller form
Första symptom minst 6 månader innan diagnos
Det viktiga att lägga märke till är att det således ska vara en koppling mellan buksmärtan och en avföringsproblematik, samt att besvären ska ha förelegat i minst 6 månader.
Det är vanligt att denna typ av besvär uppstår i korta perioder utan att man har IBS orsakat av exempelvis en infektion, något olämpligt vi ätit eller en biverkan av mediciner.
Blodprover
I typfallet räcker det oftast att läkaren kontrollerar att blodvärdet (hemoglobinvärdet, Hb) är normalt och att det inte finns några tecken till inflammation i blodproverna; förhöjd sänka (SR) eller högt C-reaktivt protein (CRP).
För att utesluta en ämnesomsättningsrubbning kontrolleras sköldkörtelns funktion (TSH samt T3 och T4) och glutenintolerans utesluts idag med hög säkerhet med hjälp av ett blodprov (antikroppar mot transglutaminas).
Undersökning och avföringsprov
Vanligen undersöks ändtarmen med rektoskopi och patienten ombeds ibland lämna in tre avföringsprover där det kontrolleras om det föreligger blodtillblandning.
Laktosintolerans?
Från sjukhistorien eller genom att utesluta mjölkprodukter ur kosten kan laktosintolerans (oförmåga att bryta ner mjölksocker) diagnostiseras. Det är sällan motiverat att utföra så kallad laktosbelastning.
Alarmsymptom
Avgörande för hur snabbt en IBS-diagnos kan ställas är om det förekommer så kallade alarmsymptom eller inte.
- Viktnedgång
- Debut av symptomen i högre ålder (>45-50 års ålder)
- Blod i avföringen
- Feber
- Svåra attacker av buksmärta
- Objektiva avvikande fynd vid kroppslig undersökning (finns normalt inte vid IBS)
Kompletterande undersökningar vid alarmsymptom
När alarmsymptom anges behöver ofta kompletterande undersökningar göras i form av datortomografi eller ultraljud av bukorganen och gastro- eller koloskopi.
Vid konsekvent diarré associerad till buksmärtan eller bukobehaget bör koloskopi med slemhinnebiopsier utföras vid ett tillfälle innan diagnosen ställs med syfte att utesluta tarminflammation.