Det övergripande målet för folkhälsopolitiken är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen.
Hälso- och sjukvården har stor betydelse för den långsiktiga hälsoutvecklingen genom sin specifika kompetens, sin auktoritet, breda kunskap och stora kontaktyta gentemot befolkningen.
Ett mer hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande perspektiv ska genomsyra hela hälso- och sjukvården och vara en självklar del i all vård och behandling. I det hälsofrämjande arbetet har primärvården en viktig roll.
Utöver det generella ansvaret för en god hälsa i befolkningen och att arbeta för att förebygga ohälsa (HSL 1982:763), har hälso- och sjukvården även ett ansvar att, när det är lämpligt, upplysa om metoder att förebygga sjukdom och skada. Dessa bestämmelser gäller all hälso- och sjukvård. Hälso- och sjukvården har, enligt regeringens uppfattning, en nyckelroll i folkhälsoarbetet genom sin specifika kompetens, auktoritet, breda kunskap och sin stora kontaktyta gentemot befolkningen.
Det är i de vardagliga mötena som hälso- och sjukvården har sin största folkhälsopotential. Hälso- och sjukvården ska i sitt patientarbete bidra till mindre sjukdom, mindre funktionsnedsättning och mindre smärta men också underlätta för den kroniskt sjuke att leva ett bra liv med sin sjukdom. Hälso- och sjukvården ska också förebygga sjukdom.
Detta ska ske genom att ge stöd till individer eller grupper med ökad sårbarhet, samt genom att på befolkningsnivå stödja en jämlik hälsoutveckling. Det befolkningsinriktade arbetet sker genom att redovisa orsaker till ojämlikheter i hälsa till omvärlden, men också genom att själv delta i samarbeten kring hälsofrämjande och förebyggande insatser med andra aktörer.
En hälsoorientering av hälso- och sjukvården innebär en förskjutning i synen på vilka kunskaper och vilka arbetssätt som är mest effektiva för att främja hälsa och förebygga sjukdom. Detta innebär i sin tur en utmaning till vården att utforma strategier som utvecklar det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet, strategier som kan bidra till en generellt sett mer effektiv hälso- och sjukvård. Det innebär också förstärkta insatser för en mer hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande inriktning i hälso- och sjukvårdspersonalens grund- och vidareutbildning och tydligare uppdrag till de samhällsmedicinska funktionerna eller folkhälsoenheterna att fungera som en kunskapsförmedlande länk och att ge förstärkt stöd till hälso- och sjukvårdspersonalen i fråga om utbildning och kompetensutveckling.
Ett utvecklat samarbete mellan landsting, kommuner och andra aktörer (t.ex. frivilligorganisationer) är av stor vikt för ett framgångsrikt folkhälsoarbete, särskilt mot bakgrund av att reformer och strukturella förändringar under 1990-talet inneburit att tidigare samarbeten tunnats ut.
Roller och ansvar
Målområdet "Hälsofrämjande hälso- och sjukvård" hör till området hälso- och sjukvårdspolitik och viktiga aktörer utöver Statens folkhälsoinstitut är hälso- och sjukvårdshuvudmännen samt Socialstyrelsen. Statens folkhälsoinstitut har till uppgift att arbeta med metoder och strategier för en hälsofrämjande hälso- och sjukvård, samt att följa upp målområdet.
Ur Folkhälsopolitikens målområde, Statens Folkhälsoinstitut