Omhändertagandet av patienter med smärta bör utgå från att smärta är en del av en upplevelse som innefattar andra känslor, tankar, fysiologiska reaktioner och beteenden. Upplevelsen formas och modifieras är således påverkbar. Men vad formar upplevelsen?
Tidigare erfarenheter
Sedan länge vet man att inlärning sker genom så kallad betingning. En, till synes, omotiverad rädsla kan ha sin förklaring i tidigare erfarenheter.
Konsekvenser av hanteringssätt
Vilka sätt att hantera situationen som används, är delvis ett resultat av vad som visat sig fungera vid tidigare tillfällen. Den strategi som ger snabba positiva effekter kommer sannolikt att användas igen, trots att detta kanske inte är vad som är lämpligast på längre sikt.
Upplevt hot
Rädsla är en viktig del av upplevelsen och en stor del av obehaget i samband med sjukhusvistelser.
Smärta signalerar att något i kroppen är fel. Detta tolkas, i de flesta fall, instinktivt som ett hot mot vår hälsa. I samband med detta görs även en snabb bedömning av om det går att göra något åt detta hot. En obalans mellan det upplevda hotet och resurserna att avvärja det resulterar i obehag. Detta karakteriseras av tankar om vad som kan hända, ångest, stress samt en ökad uppmärksamhet på symptomen, så kallad förhöjd beredskap. Tankarna, ångesten, stressreaktionerna och den förhöjda beredskapen skapar lätt en ond cirkel där upplevelsen av smärtan ökar trots ett oförändrat smärtstimuli.
Känslan av att inte kunna påverka sin smärta kan alltså bidra till en ökad smärtupplevelse. Detta visar på vikten av att barnen själva förstår att tankar, känslor och beteenden inverkar på smärtupplevelsen samt att personer i barnens omgivning hjälper dem att förhindra denna utveckling.