Ett uppdrag som sätter spår

Nyhet 2021-07-07

Varför blev det Gaza?

-  När man ska jobba för Läkare utan gränser blir man oftast presenterad för ett uppdrag och ett land som man därefter tar ställning till. Det här var ett kortare uppdrag och den statliga sjukvården i Gaza hade bett Läkare utan gränser om hjälp. Deras sjukvård har mycket små marginaler och den första covid-vågen hade utmanat en redan tidigare hårt belastad sjukvård till dess bristningsgräns.

Hur har din insats sett ut?

- Mitt uppdrag handlade främst om att utbilda, handleda och stötta den statliga sjukvårdens egen personal. Deras sjukvård är väldigt eftersatt av många olika anledningar och de har ofta brist på material och läkemedel och är beroende av donationer. Även deras utrustning är ofta föråldrad. Vi valde att stötta främst på covid-avdelningar och inom intermediärvården för att hjälpa patienterna i ett tidigare skede och om möjligt försöka undvika intensivvård.

Vad tog du med dig av erfarenheterna från Karolinska?

- Något vi har arbetat mycket med här i Sverige under pandemin är non-invasiv ventilering och bukläge. De hade hört talas om det men använde det inte särskilt mycket. Det var väldigt roligt att få berätta om och utbilda och peppa dem till att ta det till sig. Jag lägger alltid mycket tid på att förklara teorin bakom varför man gör på vissa sätt. Personalen där var mottaglig och de var intresserade av att vidareutbilda sig. Jag tror att det vi gjorde bidrog till att covid-vården förbättrades.

Hur har pandemin påverkat människorna i Gaza?

- Pandemin har drabbat dem hårt, mycket på grund av att sjukvården hade det tufft sedan innan. På några sjukhus tog syrgasen slut. Människorna bor trångt och det är svårt med social distansering. För Sverige är pandemin en av vår tids största utmaningar men i Gaza är det bara en av många. Ett virus är ett osynligt hot, de har många synliga hot i sin vardag och har genomlevt många krig. Denna insikt gjorde mig helt klart mer ödmjuk inför den situation de lever i.

Vad tar du med dig hem från uppdraget?

- Det jag alltid tar med mig från mina uppdrag, och som stannar i mina tankar, är de människor jag har mött, de samtal vi har haft och det jag har fått lära mig om livet på en annan plats. Jag känner mig berikad över privilegiet att fått vara en del av deras värld för en tid. Jag är också glad över att ha en arbetsgivare hemma som kunde se pandemin i ett större perspektiv och lät mig åka. Vi på Karolinska stod själva mitt i den största krisen, vi hade en supertuff utmaning här och slet verkligen enormt för att klara av det. Jag förväntade mig inte ett ja när jag frågade om jag fick ta ett uppdrag för Läkare utan gränser just då. Jag fick möjlighet att packa ner all den erfarenhet jag fått på Karolinska och dela med mig av den.