Tre frågor om det medicinska läget på Infektion 4

Nyhet

Hur är det medicinska läget just nu inne i sjukhusets verksamheter? Narges Friberg, omvårdnadschef, och medarbetarna på Infektion 4 på Karolinska i Huddinge, ger oss en inblick hur det är hos dem nu.

Hur ser vårdtrycket ut på infektion? 

- De senaste veckorna ser vi generellt ett lägre tryck på vårdplatserna. Vi har haft återkommande lediga vårdplatser vilket är högst ovanligt. Det är förstås positivt men vi känner en oro för att det ska vara lugnet före stormen. Många av patienterna som ligger inne nu har ett stort behov av rehabilitering och stöd. En del av patienterna remitteras vidare till rehabiliteringsenheter, men flertal patienter rehabiliteras på avdelningen med stöd av hälsoprofessionerna. Det är ett tidskrävande och tungt arbete som ställer höga krav på personalen som samtidigt har ansvar för patienter som behöver övervakning och snabba medicinska åtgärder.

Är det stor skillnad jämfört med i våras?

- En stor skillnad är att vi vet så mycket mer om covid-19 nu jämfört med i våras. Kompetensen och kunskapen har ökat hos alla yrkeskategorier. Vi har också under hösten haft många fler patienter som har varit väldigt sjuka och medicinskt mer komplicerade än i våras. Personalen fick skarpt ladda om och köra på maxkapacitet igen och alla har verkligen presterat på spetsen av sin kompetens. Det har varit en tuff höst på många sätt men vi har också räddat många liv varje dag.

- Och skyddsutrustningen! Det har varit en stor lättnad att inte vara orolig för att skyddsutrustningen ska ta slut.

Upplever du att personalen på avdelningen orkar med arbetsbelastningen?

- Alla är såklart väldigt trötta. Vi på Infektion har vårdat patienter med covid-19 sedan februari och har inte riktigt haft en paus från covid. Det tär både mentalt och fysiskt att prestera på den nivå som personalen har behövt göra under snart ett års tid.

- Att vi håller ut beror mycket på att det är en sådan otroligt fin och omtänksam personalgrupp. Vi har tröstat och stöttat och hjälpt varandra och burit varandra genom pandemin. Vi har skrattat tillsammans även när det har varit som tuffast och gråtit ut när krafterna har tagit slut. Vi har också haft stöd från Sjukhuskyrkan från start och nu på hösten har vi även kopplat in kristeamet. Och nu när vaccinet har kommit känner vi nog en gnutta hopp. Vi kanske till och med vågar drömma om ett liv efter covid-19 och att alla kan ta ut värdefull ledighet.