På minuten

Nyhet

Ibland hänger livet på en skör tråd. Tobias Segers kroppspulsåder slets av vid en motorcykelolycka. En väl fungerande vårdkedja och Karolinskas hybridsal blev hans räddning.

- Det var först några månader efter olyckan jag på allvar insåg hur fruktansvärt nära döden jag var och jag är oerhört tacksam över att allt, verkligen allt, fungerade den där dagen när olyckan var framme, säger Tobias Seger.

Av själva olyckan minns Tobias inget alls. Det var sommar och sol, sista helgen på semestern och Tobias avrundade ledigheten med en MC-tur på de fina småvägarna hemmavid, tillsammans med sin bror och en kompis.

Jag förstod först i efterhand hur illa ute jag var och att varje minut var viktig, säger Tobias Seger.

– Olyckan inträffade på en 70-väg strax utanför Gnesta i en kurva där det låg grus på vägen, berättar Tobias. Bakhjulet på motorcykeln släppte och jag gled rakt in i sidoräcket. Min bror som låg strax bakom lyckades väja, men kompisen som låg sist körde rakt in i min motorcykel och kastades även han med full kraft in i räcket.

– När ambulansen kom bedömde man att min kompis, som fick svåra frakturer, var svårast skadad, så han fördes med ambulanshelikopter till Karolinska medan jag fick stanna på sjukhuset i Nyköping. Men där upptäcktes att jag hade massor med blod i båda lungsäckarna – och att blodet kom från kroppspulsådern, som hade brustit vid olyckan.

Därför blev det transport i ilfart till Karolinska även för Tobias, men med ambulans eftersom helikoptern var upptagen. På Karolinska stod kärlkirurgen Linus Blohmé och hans kollegor redo i hybridsalen (se artikel nedan) för att ta emot Tobias.

I stället för öppen kirurgi valde läkarna att gå in endovaskulärt, alltså via katetrar som förs in via blodkärlen i ljumskarna. Kroppspulsådern förstärktes med ett stentgraft, ett slags tätande inre rör, och ingreppet var över på mindre än en timme.

– Det visade sig att jag hade drygt tre liter blod i lungorna. Det var först långt senare som jag fick se bilderna och förstod hur allvarligt läget var – och hur viktig varje minut var för att jag skulle klara mig.

Idag har det gått fyra år sedan olyckan och Tobias är tillbaka i vardagen. Han arbetar som lageransvarig på ett åkeri, tränar kampsport så gott som dagligen och är i lika bra form som innan olyckan.

– Rehabiliteringen gick förvånansvärt bra, men ungefär ett år efter olyckan vek sig benen plötsligt när jag var ute och löptränade. Det visade sig att ärrbildning kring stentgraftet stoppade upp blodflödet ner i benen.

Det blev en ny operation, den här gången med öppen kirurgi.

– Det var tungt att behöva börja om från början, men jag var motiverad och visste att det går att träna upp sig igen. Så jag kämpade stenhårt, varje dag. Nu är jag i så bra form att jag kan tävla igen och i höst ska jag gå match i shootfighting, en kampsport med inslag från flera olika stilar.

Tobias har även vågat sig upp på motorcykeln igen. Men med lite blandade känslor.

"I dag är jag extremt säkerhetsmedveten."

– Jag älskar verkligen att åka motorcykel, men i dag är jag extremt säkerhetsmedveten och övar minst en gång i månaden på bana för att få ur mig lite fart och för att finslipa tekniken. Jag är ju smärtsamt medveten om hur lite som ska till för att allt ska gå fel –
och där vill jag absolut inte hamna igen.

Specialisterna samlades kring Tobias

I hybridsalen samlas all diagnostik och kirurgi i en och samma sal, så att patienten inte behöver flyttas.

Tobias Seger hade tur i oturen när hans kroppspulsåder brast. Trots att det var långt från hans hemmasjukhus i Nyköping till kärlspecialisterna på Karolinska Universitetssjukhuset, blev det en vårdinsats där alla pusselbitar föll på plats precis som de skulle.

– Tobias var riktigt illa ute och det blev helt avgörande för utgången att vårdkedjan fungerade så bra, och att vi kunde ta emot honom väl förberedda i hybridsalen, säger Linus Blohmé.

Kärlkirurgen Linus Blohmé och hans kolleger stod redo i hybridsalen. Det räddade Tobias Segers liv.

Hybridsalen är, enkelt uttryckt, en operationssal med flera funktioner inbyggda i en och samma sal. Här finns avancerad röntgenutrustning (angiografi), utrustning för bedövning (anestesi) samt möjlighet att genomföra såväl endovaskulära ingrepp (där man går in via blodkärlen till det skadade området) som öppen kirurgi.

– Det innebär att vi samlar all teknik och all kompetens kring patienten i stället för att patienten ska behöva transporteras runt mellan olika funktioner på sjukhuset, säger Linus Blohmé. Vid ett livshotande tillstånd, som i Tobias fall, kan möjligheten att agera snabbt utan transporter vara direkt livsavgörande.

I dag finns en hybridsal på Karolinska. På Nya Karolinska Solna, som börjar tas i bruk 2016, blir det minst tre.

– Hybridsalen används i första hand för olika typer av kärlkirurgiska ingrepp samt vid traumaingrepp. Men det finns en stor utvecklingspotential inom flera områden och där Nya Karolinska Solna kommer att erbjuda helt nya möjligheter, förklarar Linus Blohmé.

Allt-i-ett i hybridsalen

  • I hybridsalen samlas all teknik och kompetens kring patienten. Det leder till säkrare och mer effektiv vård för svårt sjuka och skadade.
  • Det kommer att finnas tre hybridsalar på Nya Karolinska Solna – mot en i dag.

Text: Sven-E Lindberg, Foto: Johan Alp & Ingela Wåhlstrand