Gallvägscancer

Gallvägscancer - kolangiokarcinom är en sällsynt och svårbehandlad cancerform. De flesta som drabbas är äldre än 65 år, men det kan även förekomma i yngre åldrar.

Bakgrund

Cancertumörer kan utvecklas i alla delar av gallvägarna, både inuti och utanför levern. Gallblåsecancer beskrivs i ett separat avsnitt.

Gallvägscancer - kolangiokarcinom är en sällsynt och svårbehandlad cancerform. De flesta som drabbas är äldre än 65 år, men det kan även förekomma i yngre åldrar.

Symtomen är ofta diffusa och för många patienter är cancern redan avancerad när den upptäcks. Kirurgisk behandling är hittills den behandling som har kunnat ge långtidsöverlevnad.

Symtom

Gallvägscancer ger olika symtom beroende på var i gallvägarna cancern finns. De former som uppkommer inuti levern ger ofta få och diffusa symptom, som värk i övre delen av magen, matleda, illamående och viktnedgång.

Gulsot

Ett viktigt symtom vid gallvägscancer är gulsot (ikterus). Det uppkommer när cancern hindrar gallan att komma ut från levern till tarmen. Bilirubin är nedbrytningsprodukt som normalt utsöndras via gallan. När det är stopp i gallvägarna går bilirubin istället ut i blodet. Huden blir då gul och urinen blir mörkfärgad samtidigt som avföringen blir ljus.

Gulsot är ofta ett besvärande tillstånd där symtom som klåda, illamående och matleda dominerar. Gulsot är alltid ett allvarligt symtom som ska utredas, men det kan bero på många olika orsaker. Cancer i gallvägarna är endast en av dessa orsaker. Andra vanliga orsaker är gallsten i djupa gallvägar, infektion med hepatitvirus eller läkemedelsbiverkningar.

Utredning

Blodprov och ultraljud

Normalt börjar utredningen av gulsot med blodprovstagning (leverprover) och ultraljudsundersökning av lever och gallvägar. Dessa undersökningar ger vanligen tillräckligt med information för att man skall kunna fastställa om det är ett mekaniskt hinder i gallvägarna, en sten eller tumör.

Patienter utan gulsot där symtom, klinisk undersökning och blodprover antyder tumör i gallvägarna genomgår på samma sätt vidare utredning med ultraljud, följt av skiktröntgen eller magnetkameraundersökning.

Röntgen

Om utredningen visar på ett mekaniskt hinder som inte uppenbart är en gallsten går utredningen ofta vidare med skiktröntgen eller magnetkameraundersökning. På så sätt får man reda på vilken typ av hinder det rör sig om och var i gallvägarna det sitter.

ERCP – en undersökning som också kan dränera gallvägarna

I de fall där man med utredningen ovan visat att det finns ett mekaniskt hinder som sten eller tumör i gallvägarna går man vidare med ERCP- endoskopisk retrograd kolangiopankreatografi. Det är ett ingrepp där man med en långsmalt redskap (som vid gastroskopi) tar sig via munnen ner till tolvfingertarmen där gallgången mynnar. Därefter tar man sig in i gallgången med en kateter och med hjälp av röntgen kan man kartlägga gallvägarna.

Gallvägarna utanför och inuti lever kartläggs med hjälp av ERCP och typen av hinder kan undersökas. Vid ERCP-undersökningen kan läkaren också placera smala plast- eller metallrör förbi hindret för att dränera gallvägarna. På så sätt kan man avhjälpa gulsoten. Vid misstanke om cancer i gallvägarna tas samtidigt vävnadsprover. Beror hindret på sten i djupa gallvägar kan dessa tas bort via ERCP. Undersökningen sker i regel under narkos.

PTC kan användas för att dränera gallvägarna

Alternativt används PTC - perkutan transhepatisk kolangiografi för att dränera gallvägarna. Metoden innebär att en eller flera katetrar placeras i gallvägarna via huden och levern under ultraljuds- och röntgenkontroll.

När utredningen visar misstänkt eller fastställd gallvägscancer och gallvägarna vid behov är avlastade blir nästa steg att patientfallet diskuteras på vår multidisciplinära leverkonferens.

Behandling

Behandling för att ta bort cancern eller för att lindra

Om förutsättningar finns för att bota cancern behandlas den i första hand med en kirurgisk operation där cancerdrabbade områden tas bort. I mycket sällsynta fall är levertransplantation aktuellt. Om en botande behandling inte bedöms som möjlig att genomföra kan cellgifter användas.

En botande behandling kan bedömas som omöjlig att genomföra på grund av hur cancern sitter eller på grund av att den spritt sig till andra organ via metastasering. I vissa fall kan behandlingen enbart lindra symtomen. Oavsett inriktning på behandling sker dränering av gallvägarna så långt det är möjligt för att behandla gulsot.

Stor del av lever och gallvägar tas bort vid operation

I de fall behandlingsbeslutet blir operation handlar det om komplex kirurgi där stora delar av levern tas bort. Även gallvägar utanför levern opereras bort. För att det skall vara möjligt krävs det att kvarvarande lever har korrekt blodflöde kvar och att kvarvarande levervävnad är tillräckligt frisk. Stora delar av levern kan tas bort om levern som är kvar är frisk. En frisk lever där en del tagits bort har en unik förmåga att läka och återskapa den saknade biten. Redan ett par veckor efter operationen har levern växt ut och nästan helt återtagit sin funktion.

Kronisk leversjukdom, som till exempel skrumplever, innebär betydande begränsningar i hur mycket lever som säkert kan opereras bort . Vid kronisk leversjukdom har levern tappat mycket av sin förmåga att läka.

Det faktum att levern kan återskapas utnyttjar vi emellanåt inför operation. Levern stimuleras till tillväxt om delar av blodflödet stängs av. Via en ultraljudsledd punktion blockeras tillförande blodkärl (portvenen) till den delen av levern som skall opereras bort, vilket leder till en kompensatorisk tillväxt av den del av levern som planeras vara kvar efter operationen.

Risker med operationen

Det finns flera potentiellt allvarliga risker med leverkirurgi vid gallvägscancer. Under operationen finns en risk för stor blödning. Det finns efter operationen risk för galläckage då man vid operationen oftast delar gallvägen och kopplar den till tarmen. Där gallvägen kopplar till tarmen kan det läcka galla ut i bukhålan. Denna komplikation kan hanteras på två sätt, antingen genom tidig operation eller genom dränering, det vill säga att gallan leds via slangar ut från bukhålan för att minska inflammationen.

Ytterligare en risk är leversvikt efter operationen. Kvarvarande levervävnad har då inte tillräcklig kapacitet för att fullgöra sin funktion i förhållande till kroppens storlek. En mildare övergående leversvikt förekommer ofta, men behöver vanligen inte behandlas. Svår leversvikt kan i särskilda fall kräva behandling med leverdialys under en övergångsperiod tills levern har återhämtat sig.