Glutenintolerans, eller celiaki, är en skada på tarmluddet i övre delen av tunntarmen.
|
|
|
Den internationella symbolen för glutenfria livsmedel. |
|
 |
|
Celiaki är en ärftlig sjukdom. Cirka 20-30 procent av Sveriges befolkning har ett medfött anlag som är en förutsättning för att få celiaki, men flertalet får inte sjukdomen. Varför endast några få med det ärftliga anlaget blir sjuka medan flertalet förblir friska är till stor del okänt.
Yttre faktorer påverkar utvecklingen av sjukdomen. En förutsättning är tillförsel i kosten av något av sädesslagen vete, råg och/eller korn. Delar av äggviteämnen från dessa sädesslag, så kallade prolaminer, passerar in genom tarmväggen och sätter igång en immunologisk reaktion som leder till att tarmslemhinnan skadas.
Förekomst
Aktuella siffror talar för att celiaki är en av våra vanligaste sjukdomar. Cirka 1 procent av alla barn och ungdomar har celiaki.
Fram till 1982 introducerades gluten i spädbarnets kost vid 4 månaders ålder och under åren 1982-1996 vid 6 månaders ålder. Rekommendationen för introduktion av gluten ändrades igen 1996 till 4 månaders ålder. Bakgrunden till ändringen är att man har visat att en gradvis introduktion av gluten under pågående amning har en skyddande effekt mot en utveckling av celiaki före 2 års ålder.
Symptom
Hos barn under två år ses vanligen lösa, pösiga avföringar, gnällighet och viktstillestånd eller viktnedgång. Barnen får en stor utputande buk och armar och ben blir smala. Kräkningar är vanligt och förstoppning kan förekomma.
Äldre barn kan reagera med samma symptom men oftare ser man någon eller flera av symptomen; trötthet, förlångsammad vikt- och längdutveckling, buksmärtor och blodbrist.
Tonåringar kan få försenad pubertetsutveckling.