Prostatabiopsi

Prostatabiopsi (vävnadsprovtagning från prostata) tas vanligen då patienten sökt för någon form av vattenkastningsbesvär och läkaren vid prostataundersökning känt en förändring på prostatakörteln.

Provtagningen utförs även då man funnit ett avvikande blodprovssvar för prostataspecifikt antigen (PSA) eller PSA-kvot. För män med dokumenterad ärftlighet för prostatacancer rekommenderas dock PSA-kontroll med eventuell efterföljande prostatabiopsering från 50 års ålder och uppåt.

Hur går undersökningen till?
Vid utredning av misstänkt prostatacancer utförs vävnadsprovtagning från prostata. Numera tas proverna oftast med hjälp av en ultraljudssond i ändtarmen. Man brukar ta 8-12 vävnadsprover (biopsier) och ultraljud används för att man skall se var i körteln proverna tas och för att provtagningen skall kunna utföras systematiskt från hela prostata.

Mer sällan tas riktade biopsier, dvs provtagning från förändring där ultraljudsbilden inger misstanke om cancer. Anledningen till detta är att de flesta tumörer som numera diagnostiseras är så små att de inte syns med ultraljud. Vid större, lokalt mer avancerade tumörer där cancermisstanken är stark räcker det vanligen med att utföra finnålsprovtagning och då behöver man inte heller ta så många prover.

Bieffekter
Vissa bieffekter kan uppstå efter provtagningen:

• Blod i urinen (behöver sällan åtgärdas på annat sätt än vila och dryck).  
• Urinstämma med akut kateterbehov.
• Blod i sädesvätska förekommer relativt ofta, är ofarligt, behöver ej någon åtgärd och brukar försvinna efter någon eller några månader.
• Urinvägsinfektion kan tillstöta och därför ges antibiotikaprofylax före och alldeles efter provtagningen. I enstaka fall kan ändå en mer besvärlig urinvägsinfektion inträffa som gör att patienten behöver läggas in på sjukhus.