Örat består av tre ”öron” - ytterörat, mellanörat och innerörat. Innerörat är mest komplicerat men alla tre behövs för att vi skall uppfatta ljud i vår omgivning.
Ytterörat
De ljud vi hör tas emot av ytterörat och förs vidare in via hörselgången till trumhinnan. Människans ytteröra är ganska litet och har en relativt begränsad betydelse för exempelvis hur vi uppfattar ljud jämfört med många djur. Tillsammans med hörselgången så ger dock ytterörat en viss förstärkning av ljudet.
Mellanörat
Innanför trumhinnan finns mellanörat, ett luftfyllt rum, som har en smal förbindelse med svalget genom örontrumpeten. Denna är vanligtvis är stängd men öppnas när man sväljer eller talar. Mellanörat innehåller hörselbenskedjan: först hammaren, som är fäst vid trumhinnan, sedan städet och sist stigbygeln. Hammaren överför trumhinnans svängningar till städet och stigbygeln, vars platta sitter infattad i en oval öppning in i innerörat. Det finns också en muskel i mellanörat, stapediusmuskeln, som i viss mån kan dämpa höga ljud.
Innerörat
Innerörat innehåller inte bara hörselorganet utan också balansorganet. Hörselorganet finns i hörselsnäckan, där vätskefyllda kanaler löper från botten till toppen, ungefär som gängorna på en skruv. Hela hörselsnäckan är endast några millimeter hög. Hörselorganet med sina sinnesceller vilar på en bindvävshinna, basilarmembranet, som sträcker sig från stigbygelplattan och vrider sig uppåt i spiral mot snäckans topp. När ett ljud sätter trumhinnan och stigbygelplattan i svängning kommer basilarmembranet och hörselorganet att vibrera. Rörelserna i hörselorganet är mycket små, endast några miljarddels meter.
Hårceller
I snäckan finns 18-19.000 hörselceller. De har på sin övre ände en bunt sinneshår och kallas därför hårceller. När hörselorganet vibrerar böjs sinneshåren, vilket leder till att cellerna aktiveras. Cellernas botten har kontakt med hörselnervens nervtrådar. Det finns två sorters hårceller, yttre och inre. De inre hårcellerna förmedlar uppgifter om ljudet till nerven med hjälp av en kemisk signalsubstans. Det finns tre gånger fler yttre hårceller men exakt vad de gör är inte helt klarlagt. Sannolikt kan de yttre hårcellerna aktivt påverka hörselorganets arbete och förstärka det ljud som kommer in och därmed göra örat känsligare för svaga ljud.
Bas och diskant
Ljud som når hörselsnäckan sprider sig olika långt utefter basilarmembranet. Högfrekvent ljud (diskanttoner) ger svängningar nära stigbygelsplattan medan låga frekvenser (bastoner) sprids längre upp i snäckan. På så vis kommer helt olika hörselceller och nervtrådar att påverkas av olika toner. Detta hjälper högre delar av centrala nervsystemet (hjärnan) att analysera vad ljudet vi hör egentligen består av.
Skador
Hårcellerna och deras sinneshår är känsliga och kan skadas av kraftiga ljud. Ibland kan hörselcellerna repareras men om ljudet har varit allför kraftigt eller långvarigt kan cellerna dö och vi får en kvarstående bullerinducerad hörselnedsättning.