Sten i urinvägarna bildas när urinen blir för koncentrerad. Ibland beror detta på infektion, ibland på ärftliga faktorer, men de flesta stenar vet vi inte varför de bildas. Men det lönar sig alltid att späda urinen. Drick mycket.
Symptom
Stenar uppe i njurarna kan växa sig stora utan att det märks medan en liten sten i urinledaren kan ge svåra plågor. Stensmärtan känns i flanken nästan oberoende av var stenen sitter. Ibland kan man finna blod i urinen.
Utredning
Utredning av misstänkta stenar i urinvägarna kan göras på flera sätt. Idag blir datortomografiundersökning allt vanligare. Fördelen med denna undersökning är att de flesta stenar (både "röntgen-täta" och "icke-röntgen-täta") upptäcks. Ibland kan en kontraströntgen av urinvägarna vara väsentlig för att bedöma stensituationen. Fördelen med denna undersökning är att man även kan bedöma njurarnas funktion.
Stenbehandling
De flesta små urinvägsstenar avgår spontant (=utan speciell sten-behandling). Man brukar dock ha betydande smärtor vid stenes förflyttning ned genom urinledaren till urinblåsan. Förutom tålamod brukar smärtstillande behandling krävas under denna fas. Att dricka mycket hjälper bara marginellt.
Om stenen fastnar på vägen ned i urinledaren kan speciell stenbehandling bli aktuell. Den allra vanligaste typen av stenbehandling idag är den så kallade stötvågsbehandlingen eller ESVL behandling. Denna behandling görs polikliniskt (utan att man behöver kvarstanna på sjukhuset) vid njurstensenheten på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge. Ibland behöver behandlingen upprepas en eller flera gånger.
I vissa fall kan andra behandlingsmetoder behöva användas för att behandla urinvägsstenen. Vi har då möjlighet att exempelvis med titthålsteknik via urinröret ta oss fram till stenen och krossa den, med tryckluftsborr eller laser. Ett annat alternativ kan vara att via huden göra en liten titthålskanal in till njurbäckenet för att där krossa eller plocka ut en eventuell sten - så kallad perkutan kirurgi.
Uppföljning
Att stenarna framgångsrikt behandlats kontrolleras med röntgen. Ett uppföljningsprogram finns utarbetat för att följa de patienter som har stenar utan symptom. Alla njurstenar behöver inte behandlas.