Sten i urinvägarna bildas när urinen blir för koncentrerad. Ibland beror detta på infektion, ibland ärftliga faktorer. I flertalet fall är emellertid orsaken till stenbildning mera komplicerad och olika avvikelser i urinsammansättningen har vanligtvis en stor betydelse. För att en utfällning av stensalter skall ske måste urinen vara övermättad med det aktuella kristallsaltet. Av den anledningen är ett rikligt dryckesintag för att späda urinen en rekommendation som gäller för alla njurstensbildare.
Symtom
Stenar i njurarna kan växa sig stora utan att det märks medan en liten sten i urinledaren kan ge svåra plågor. Stensmärtan känns oftast i flanken eller ryggen nästan oberoende av var stenen sitter. Inte sällan finner man blod i urinen.
Utredning
Utredning vid misstänkta stenar i urinvägarna görs på flera sätt. Idag sker detta allt oftare med datortomografiundersökning. Fördelen med denna undersökning är att de flesta stenar (även de som på grund av låg röntgentäthet, inte framträder på en vanlig översiktsröntgen) upptäcks. Ibland kan en kontraströntgen av urinvägarna vara väsentlig för att bedöma stensituationen och njurens anatomi. Fördelen med denna undersökning är att man även kan bedöma njurarnas funktion.
Stenbehandling
De flesta små stenar i urinledaren eller njuren avgår spontant (= utan aktiv stenavlägsnande åtgärd). Man brukar dock ha betydande smärtor vid stenens passage genom urinledaren till urinblåsan: Förutom tålamod brukar smärtstillande behandling krävas under denna fas. Att dricka mycket hjälper bara marginellt och skall dessutom undvikas under pågående smärta.
Om stenen fastnar i urinledaren kan speciell stenavlägsnande behandling bli aktuell. Den allra vanligaste åtgärden för stenavlägsnande är stötvågsbehandling (ESVL), vilken görs polikliniskt (utan att man behöver kvarstanna på sjukhuset) vid njurstensenheten på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge. Ibland behöver en sådan behandling upprepas en eller flera gånger beroende på stenens storlek och hårdhet.
I vissa fall kan andra behandlingsmetoder behöva användas i stenavlägsnande syfte. Vi har då möjlighet att exempelvis med titthålsteknik via urinröret ta oss fram till stenen och krossa den, med laser, tryckluft eller ultraljud. Ett annat alternativ kan vara att via huden göra en liten kanal in till njurbäckenet genom vilken man kan krossa eller plocka ut stenen eller stenarna – så kallad perkutan kirurgi.
Uppföljning
Att stenarna framgångsrikt behandlats kontrolleras med röntgen. Ett uppföljningsprogram finns utarbetat för att följa de patienter som har kvarvarande stenar eller stenfragment utan symptom. Alla njurstenar behöver inte avlägsnas eller behandlas på annat sätt.
Vårdprogram för utredning och uppföljning
Ett uppföljningsprogram med röntgenkontroll av urinvägarna, som en naturlig del i kvalitetstänkandet vid Njurstensenheten, har till avsikt att tidigt identifiera den enskilda patientens behandlingsbehov för att motverka återkommande stenbildning. Skälen till ett sådant kontrollsystem är att hälften av alla dem som bildat en njursten kan förväntas få nya stenar och att stenavlägsnandet av relativt små stenar är både enklare och snabbare än av stora stenar. Tidigt avlägsnande av stenar som är belägna i njuren minskar också påtagligt risken för ett akut njurstensanfall.
Njurstensenheten förfogar också över utredningsprogram för att identifiera riskfaktorer för njurstensbildning. Avsikten med detta är att kunna ge patienter med besvärande stenbildning, eller särskild risk för ny stenbildning, en individuellt anpassad förebyggande behandling. Häri ingår såväl diet- och dryckesrådgivning som farmakologisk behandling. Omfattningen av riskanalysen bestäms av stensjukdomens svårighetsgrad hos den enskilde patienten och inkluderar såväl blod-, sten- som urinanalyser. Hos alla patienter som kan leverera stenmaterial görs en njurstensanalys.