Magsår uppdelas i ventrikelsår, sår i magsäcken, och duodenalsår, sår i tolvfingertarmen. Duodenalsår är ungefär dubbelt så vanligt som ventrikelsår och förekommer numera lika ofta hos män som hos kvinnor. Var tionde svensk beräknas få magsår någon gång under livet.
Orsaker
Orsaken till magsår har länge ansetts vara ökad produktion av saltsyra i magsäcken, såväl i vila som efter födointag. Stress har sannolikt inte den stora betydelse som man tidigare ansett. Rökning är olämpligt vid magsårssjukdom, även om rökning knappast ger upphov till magsår. Vissa läkemedel, exempelvis antiinflammatoriska medel samt de som innehåller acetylsalicylsyra kan ge upphov till magsår i såväl magsäck som tolvfingertarm.
Sedan drygt tio år vet man nu att den vanligaste orsaken till magsår är en bakteriell infektion i magsäcksslemhinnan som man troligen ådrar sig i barndomen, denna bakterie heter Helicobacter pylori. Mer än 90 procent av alla patienter med duodenalsår och 60-70 procent av patienter med ventrikelsår är infekterade.
Symptom
Magvärk av sugande karaktär som lindras när du äter något kan tyda på duodenalsår. I svåra fall förekommer illamående, kräkningar och viktnedgång.
Ventrikelsår ger vanligen värk i magen som ofta utlöses av födointag. Matleda och viktnedgång är vanliga symptom. En allvarlig komplikation till magsår är blödning. Detta kan visa sig som blodiga kräkningar eller svart avföring, men också enbart som sjunkande blodvärde utan några övriga symptom på magsår.
Diagnostik
Idag ställs diagnosen magsår så gott som alltid med gastroskopi. Detta innebär att en smal böjlig slang nedföres via svalget till magsäcken och tolvfingertarmen genom vilken hela magsäcksslemhinnan kan inspekteras. Man kan även ta prov från slemhinnan och undersöka detta i mikroskop. Denna del av undersökningen syftar till att bedöma om det finns några cellförändringar, eftersom enstaka fall av ventrikelsår utgöres av tidiga tumörformer. Metoden kan även användas för att leta efter helicobakterbakterier i slemhinnan. Den senare infektionen kan även diagnostiseras med blodprov och så kallat utandningstest.