Hiv är ett virus som skadar det egna immunförsvaret. Efter flera års infektion är det egna immunförsvaret så skadat att det inte längre kan skydda kroppen mot olika bakterier, virus, svamp och parasiter.
Hiv överförs oftast sexuellt. Smittan kan också överföras genom blod, till exempel vid sprutdelning eller stickskador. Den tredje överföringsmöjligheten är från mor till barn i samband med graviditet, förlossning eller amning. Hiv smittar inte vid sociala kontakter, vid kyssar eller mellan lekande barn.
Den som smittats får ofta någon eller några veckor efter smittillfället en övergående primärinfektion. Typiska symptom är feber, halsont och hudutslag. Upptäcks infektionen i detta skede kan behandling inledas för att minska virusmängden och därmed skydda immunförsvaret.
Hos de patienter som upptäcks utan symptom kan man med ett blodprov undersöka hur mycket immunförsvaret påverkats. Ser man att det redan är svårt skadat inleds behandling med anti-hivmedel, så kallade bromsmediciner. Dessa behövs för att hindra fortsatt skada på immunförsvaret.
En del patienter får sin hivinfektion upptäckt först när de redan insjuknat i en svår komplikation till hiv, det vill säga redan utvecklad aids. Man får då både behandla den infektion som det dåliga immunförsvaret gett upphov till och inleda anti-hivbehandling för att skydda immunförsvaret mot ytterligare försämring. Om inte allt för stora delar skadats kan immunförsvaret repareras och många patienter kan även efter att ha insjuknat i aids återgå till arbete och ett även i övrigt tämligen normalt liv.
Om du misstänker att du kan ha en hivinfektion är det viktigt att få det undersökt. För den som har en infektion som upptäcks innan stor skada av immunförsvaret skett finns idag livräddande behandling. Läkemedlen, som i vissa fall kan ge upphov till biverkningar tas med nogranna tidsintervaller. Behandlingen gör dock att de flesta hivinfekterade i dag kan leva länge utan allvarliga livshotande symptom.