Vid operation av binjurarna kan man avlägsna ena eller, mer ovanligt, bägge binjurarna. Man kan klara sig utmärkt med bara en binjure, men om båda tagits bort måste man äta kortisontabletter hela livet. Däremot tycks man, konstigt nog, klara sig utmärkt utan stresshormonerna adrenalin och noradrenalin.
Utredning för binjuresjukdom sker vid Kliniken för endokrinologi, Karolinska Solna eller Huddinge. De enda som opererar binjurar i Stockholm är kirurger vid Kirurgiska kliniken, Karolinska, Solna.
Knölar av alla de slag förekommer relativt ofta i binjurarna, men de flesta är beskedliga och behöver inte behandlas. Eftersom vi idag gör allt fler sofistikerade röntgenundersökningar (datortomografi, magnetkameraundersökningar m m) upptäcks binjureförändringar i allt högre grad. Drygt 5% av alla människor har binjureförändringar som kan ses på sådana undersökningar och om de upptäcks när men letar efter något annat, brukar binjureförändringarna kallas ”incidentalom”. De flesta incidentalom ska utredas av endokrinolog och följas en tid, men av dessa är det endast en minoritet som behöver opereras.
Mer ovanligt är att binjurarna har en överproduktion av hormon som leder läkaren till misstanke om att felet sitter just i binjurarna. Emellertid är det viktigt att vara vaksam på sådana symptom, som trots att de ibland är uttalade nästan alltid kan botas med hjälp av operation.
En tumör som upptäcks i samband med utredning av annan orsak, till exempel med datortomografi eller magnetkamera för bukbesvär, kallas incidentalom. De flesta av dessa är små och godartade, men ska utredas för att spåra eventuell hormonöverproduktion eller om tillväxt sker över tid. Om så är fallet brukar man rekommendera operation. Tumörer som är mindre än 5 cm är ytterst sällan elakartade, men med ökande storlek ökar också risken för att det ska föreligga en binjurecancer, vilket dock är en ovanlig sjukdom. Stora tumörer kan vara godartade, men det är ibland bara operation som kan leda till visshet om detta. Många tumörer har ingen särskild hormonproduktion, men både bark- och märgtumörer kan också producera för mycket av respektive hormon.
Andra tumörer i kroppen kan ibland sätta dottersvulster (metastaser) i binjurarna.
Många binjuretumörer har inga symptom alls, trots att de kan vara stora. Det beror delvis på att binjurarna ligger mycket lång bak och högt upp i buken. Dock kan symptom från hormonöverproduktion ibland ses, även om dessa symptom inte alltid är så tydliga eller dramatiska. Ibland är dock symptomen uttalade och hotar hälsan.
Barktumörer kan tillverka kortison med ett flertal förändringar som följd (Cushings syndrom). Oftast beror sådan överproduktion på en liten tumör i hypofysen, vilken styr binjurarnas tillverkning av bland annat kortison. Om Cushing-symptomen däremot kommer från en binjuretumör, rekommenderas operation med avlägsnande av binjuren. Andra barktumörer producerar aldosteron med högt blodtryck och saltrubbningar som följd. Sitter denna förändring på ena sidan, kan operation ibland innebära ett normalt eller mer lättbehandlat blodtryck.
Märgtumörer kan producera adrenalin eller noradrenalin eller både och. Dessa tumörer kallas feokromocytom. De är ovanliga men viktiga att känna till då symptomen kan vara mycket dramatiska och operation nästan alltid är botande. Symptom kan vara attacker av högt blodtryck med huvudvärk, svettningar, hjärtklappning, flush (onaturlig rodnad), ångestkänslor m m.
Man vet inte säkert varför förändringar i binjurarna uppstår, men man vet att dessa blir fler ju äldre patienten blir. I ovanliga fall ingår binjureförändringen i ett ärftligt syndrom med tumörer i flera hormonproducerande organ.