Förmaksflimmer är en komplicerad rytmstörning och mekanismerna kan variera från person till person. Pulsen blir oregelbunden och kan variera från långsam till mycket hög hastighet.
Extraslag från de så kallade lungvenerna (kärl som återför syrerrikt blod från lungorna till hjärtat) kan vara avgörande för att utlösa attacker.
Den huvudsakliga ablationsstrategin går i dag också ut på att isolera den elektriska aktiviteten i lungvenerna i vänster förmak. Vi använder såväl frysteknik som värmeenergi och valet av energikälla görs utifrån såväl typ av förmaksflimmer - återkommande korta attacker (paroxysmalt) eller ihållande (persisterande) förmaksflimmer - som hur förmakens anatomi ser ut. Ofta måste flera behandlingar ges.
I dag ger ablationsbehandling bot eller påtaglig förbättring hos ca 70% av patienterna vid paroxysmalt förmaksflimmer (ibland krävs kvarstående medicinering). Resultaten är något sämre vid persisterande förmaksflimmer. Innan ablationsbehandling mot förmaksflimmer kan ske utförs en omfattande utredning med bl a skiktröntgen av hjärtat och ultraljudsundersökning via matstrupen.
Ovan ses en tredimensionell datormodell av vänster förmak och en skiktröntgen, vilka används i samband med ablationsbehandling av förmaksflimmer.
Några vanliga takykardier som behandlas med just ablationsteknik vid de elektrofysiologiska laboratorierna på Karolinska Universitetssjukhuset är: