På Karolinska utreds och behandlas patienter med mjukdelstumörer vid olika kliniker beroende på var i kroppen tumörerna uppkommit. Handläggningen sker dock i samarbete mellan klinikerna och framför allt tillsammans med onkologer, patologer och cytologer på gemensamma konferenser för sarkom.
På Kirurgiska kliniken behandlar vi patienter med mjukdelstumörer i bukhålan och retroperitonealt, det vill säga att tumörerna är belägna bakom bukhinnan. I samarbete med Skandinaviska sarkomgruppen, SSG, har riktlinjer tagits fram för handläggningen av dessa patienter. Vi rapporterar även till ett nationellt kvalitetsregister som handhas av SSG.
Utredning
Det är av största vikt att dessa tumörer utreds omsorgsfullt så att behandlingen, som i första hand är kirurgisk, kan planeras på ett optimalt sätt. Vid misstanke på tumör bör i första hand cytologisk utredning med finnålspunktion utföras, för att ta reda på vad för slags tumör det är och om den är godartad eller elakartad.
Andra metoder med grovnål eller öppen biopsi, det vill säga att det tas en provbit för undersökning vid ett kirurgiskt ingrepp, bör undvikas och helst uteslutas, då det sannolikt ökar risken för spridning av tumörceller i bukhålan och därmed minskar möjlighet till botande kirurgi.
Efter att diagnosen klargjorts följer utredning av tumörens läge och förhållande till sin omgivning, vanligtvis med magnetkameraundersökning, MR. Denna kompletteras ofta med andra undersökningar, till exempel renografi som ger en bedömning av njurfunktion.
Syftet med denna utredning är att kunna planera det kirurgiska ingreppet så väl som det är möjligt. Utredningen kompletteras alltid med undersökning av lever och lungor, oftast med datortomografi, för att utesluta dottersvulster.
Behandling
Kirurgi är ännu så länge den viktigaste behandlingen och den enda som idag kan leda till bot. Det krävs alltid att en del av den omgivande friska vävnaden tas med vid operation, trots att tumören många gånger ser välavgränsad ut. Detta betyder oftast att något organ i buken - kärl, muskel eller delar därav måste tas med vid operation, dock sällan i den omfattningen att det ger något handikapp för patienten.
Nyare forskning talar för att strålbehandling i kombination med kirurgi minskar risken för återfall och därför används detta i allt större utsträckning, framför allt efter operationen men ibland även före. I vissa fall ges även annan medicinsk behandling i kombination med kirurgin.
Läs om