Under de två senaste decennierna har en rad tekniker tillkommit som förbättrat kunskaperna om sjukdomsorsakerna och även förfinat möjligheterna till differentialdiagnostik och till bra uppföljning.
Således kan konventionell lungröntgen kompletteras med så kallad högupplösande datortomografi (skiktröntgen). Den ger en detaljerad bild av hur engagerad lungvävnaden är av inflammation respektive ärromvandling.
Vid utredning av lungfibros mäts också lungfunktionen, och oftast utförs även arbetsprov med samtidig mätning av syremättnaden i blodet. Det ger god uppfattning om i vilken grad lungvolymerna är sänkta och hur stel lungvävnaden är. Som led i den differentialdiagnostiska utredningen tas också blodprover för att utesluta eller bekräfta om det föreligger någon sjukdom som engagerar andra organ än bara lungorna, exempelvis ledgångsreumatism.
Dessutom utförs vanligen bronkoskopi där celler från de djupaste delarna av luftvägarna kan sköljas upp för analys. Denna kan ha betydelse för ställningstagande till behandling och för bedömning av prognosen. Dessutom möjliggör bronkoskopin att prover kan tas för olika typer av odlingar avseende exempelvis bakterier och svampar. Vidare kan små prover tas från bronkslemhinna och lungvävnad.
Eftersom vävnadsproverna ofta är mycket små räcker det sällan till för en säker diagnostik. Om patientens tillstånd tillåter det, kan det vara aktuellt att också tillvarata en större bit lungvävnad för att underlätta den mikroskopiska analysen. Det brukar göras genom titthålskirurgi under narkos och fordrar ett par dagars sjukhusvistelse som regel.
sker vidLung Allergi kliniken