Liksom vid andra former av stimuleringsbehandling kräver SCS aktiv medverkan av patienten, viss förståelse för hur smärtlindring kan åstadkommas och förmåga att handha apparaturen. Patienten måste också bibringas en realistisk förväntan på behandlingsresultatet eftersom smärtlindringen som regel är partiell och sällan fullständig.
En förutsättning för framgångsrik SCS-behandling är en noggrann smärtanalys Detta utesluter stimuleringsbehandling vid även måttliga demenstillstånd och kan komplicera behandlingen av patienter i hög ålder och då kommunikationen läkare/patient försvåras av språkliga och kulturella barriärer. Det är angeläget framhålla att efter implantation av ett SCS-system är patient och behandlande läkare/klinik för många år knutna till varandra. Kommunikationen kan ibland inskränkas till telefonkontakter och byte av stimulator när batteriet är slut, men i många fall krävs omprogrammeringar och reoperationer på grund av elektroddislokation.
En förutsättning för framgångsrik SCS-behandling är en noggrann smärtanalys. I synnerhet gäller detta då smärttillståndet är multifaktoriellt och då endast en eller några få smärtkomponenter kommer att kunna framgångsrikt behandlas. Patienten måste göras medvet om detta förhållande och försöka föreställa sig vad en sådan partiell effekt kan innebära i funktionsvinst och ökad livskvalietet på lång sikt.
Det är väl känt att vid varje form av behandling av kronisk smärta är psykosociala faktorer av stor betydelse. Det finns klara belägg för att långtidsresultaten av SCS är betydligt bättre om patienturvalet även baseras på utvärdering av smärtorienterad psykolog men detta kan i praktiken genomföras endast vid enstaka smärtkliniker. Patienter med psykiska sjukdomar (depression, svår ångestneuros) eller som uppvisar utpräglat hysteroida/hypokondriska personlighetsdrag samt har missbruksproblematik bör ej komma på fråga för SCS-behandling.
Författare:Bengt Linderoth och Björn A. MeyersonBengt LinderothBjörn Meyerson