Under 70- och 80-talet publicerades en rad studier av intracerebral stimulering (ICS; ofta benämt Deep Brain Stimulation, DBS) som metod att behandla såväl cancer-relaterad smärta som andra former av terapiresistenta smärtor.
ICS har utvecklats i två riktningar svarande mot de två målregionerna för stimulering: Thalamus sensoriska kärna (VPM, VPL) och den periakveduktala grå substansen (PAG/PVG). Det är uppenbart att dessa två regioner kan modulera smärta genom aktivering av olika system och/eller mekanismer. Stimulering i sensoriska thalamus synes vara selektivt effektiv för neuropatisk smärta – i dessa sammanhang ofta kallad deafferenteringssmärta - medan PAG/PVG-stimulering främst är verksam vid nociceptiva eller komplexa smärttillstånd.
Nya retrospektiva studier har bekräftat gynnsamma långtidsresultat av stimulering i PAG/PVG som behandling av nociceptiv smärta, till exempel lumbago (ryggskott).
Under de senaste decenniet har en ny form av CNS-stimulering blivit mycket uppmärksammad: stimulering av precentrala motorcortex. Denna terapi introducerades av en japansk grupp 1990 som rapporterade goda resultat vid central, post-stroke smärta vilken annars är mycket behandlingsresistent. Motorcortex-stimulering har även visat sig kunna vara verksam vid smärtsam trigeminusneuropati och facial anaesthesia dolorosa. Det bör i detta sammanhang nämnas att smärttsam trigeminusneuropati ibland effektivt kan behandlas med stimulering direkt av trigeminusgangliet och rottrådarna med en via foramen ovale perkutant anlagd elektrod.
Författare:
Bengt Linderoth och Björn A. Meyerson
Bengt Linderoth
Björn Meyerson
Källa: Läkartidningen vol 98, nr 47 2001 sid 5328-5336
Läs mer om stimulans vid smärta:
Perifer och centralnervös stimulering för kronisk terapiresistent smärta