Nationella navelsträngsblodbanken

Information om insamling av navelsträngsblod:

• Varför vill vi ta tillvara på överblivet navelsträngsblod?
• Transplantation med stamceller
• Finns det några risker för dig eller barnet?
• Hur säger jag ja till att donera?
• Hur går insamlingen till?
• Vad händer med det insamlade blodet?
• Vi kan inte alltid ta tillvara på navelsträngsblodet
• Samtycke
• Sekretess
• Regeringsbeslut
• Ordlista
• Externa länkar

Varför vill vi ta tillvara på överblivet navelsträngsblod?
Det blod som finns i navelsträngen och moderkakan efter att ett barn har fötts innehåller en stor mängd stamceller. Stamceller är omogna celler som kan utvecklas till blodets alla olika blodkroppar: vita, röda och blodplättar. Efter transplantation kan stamcellerna återställa en sjuk persons förmåga att producera friskt blod. Patienter med olika blodsjukdomar, som leukemi och vissa ärftliga blodsjukdomar, kan därför efter stamcellstransplantation bli botade från sin sjukdom. Men att få tag i stamceller för transplantation är svårt. Därför vill vi tillvarata navelsträngsblod för detta ändamål.

Transplantation med stamceller
Att transplantera stamceller kallas benmärgstransplantation eller stamcellstransplantation. I första hand undersöker vi om ett  syskon kan bli donator. Omkring 30 procent av alla patienter som behöver en stamcellstransplantation kan hitta en donator i sin egen familj. För alla andra måste vi försöka finna en obesläktad donator i något av de register över frivilliga donatorer som finns världen över.

För att kunna donera stamceller till en annan person måste man ha samma HLA-typ (vävnadstyp) som patienten. Det finns flera miljoner olika HLA-typer. Några är vanliga medan andra är mer sällsynta. En del HLA-typer kan vara vanliga i ett land och ovanliga i ett annat. För vissa etniska grupper samt personer med blandad etnisk bakgrund kan det vara extra svårt att hitta en lämplig donator, eftersom de flesta stamcellsbanker är upprättade i västvärlden.

För de barn och vuxna som behöver transplanteras, men där vi inte hittar lämplig donator, kan transplantation med navelsträngsblod vara ett alternativ. Om vi använder navelsträngsblod behöver donatorns och mottagarens HLA-typer inte stämma lika bra överens,  vilket ökar möjligheten att hitta en donator.

Finns det några risker för mamman eller barnet?
Nej. Barnläkare och förlossningsläkare på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge stöder insamlingen av navelsträngsblod till Nationella navelsträngsblodbanken.

Hur gör jag om jag vill donera?
Tala om för din barnmorska på mödravården att du är intresserad av donation. Barnmorskan skriver då in detta i journalen. Beslutet är inte bindande utan du har naturligtvis rätt att ångra dig när som helst.

Du kan även tala om för förlossningsbarnmorskan att du vill donera navelsträngsblod när du kommer till förlossningen på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge.

Hur går insamlingen till?
När du kommer in till förlossningen frågar vi om du fortfarande är intresserad av att donera navelsträngsblod i samband med barnets födelse. Insamlingen sker i så fall av barnmorska eller undersköterska från Nationella navelsträngsblodbanken.

Förlossningen förlöper  som vanligt. Efter födelsen får barnet komma upp på ditt bröst. Vi avvaktar cirka en minut innan navelsträngen "klampas av" med två klämmor. Om ni föräldrar vill kan någon av er klippa av navelsträngen. Därefter påbörjar vi insamlingen av det blod som finns kvar i navelsträngen och moderkakan.

En nål sticks in i ett av blodkärlen i navelsträngen och blodet får rinna fritt ner i en uppsamlingspåse. Varken du eller barnet känner när navelsträngen klipps av eller när insamlingen görs. När det efter några minuter inte kommer mer blod avslutar vi insamlingen och förlossningen fortsätter som vanligt genom att moderkakan krystas ut. Ungefär en deciliter blod räcker  för en stamcellstransplantation till en annan person.

I samband med insamlingen eller några timmar efter förlossningen tar vi ett blodprov på mamma. Vi behöver också fråga om hennes hälsotillstånd och om vissa sjukdomar förekommer i släkten. 

Det är även viktigt för oss att få veta i vilket land ni föräldrar har ert ursprung. Detta är till hjälp för oss när vi ska bestämma vävnadstypen på blodet och senare då vi ska avgöra om navelstängsblodet passar till en viss patient.

Det kan ta många år innan det frysta blodet används. Vid en transplantation måste vi ha möjlighet att kontrollera moderns och barnets journal så att inte någon av dem drabbats av sjukdom som skulle kunna överföras till patienten. 
 

Vad händer med det insamlade blodet?
I väntan på transport förvaras blodet i särskilda skåp med jämn temperatur. Redan samma dag flygs blodet till stamcellslaboratoriet på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg.
 
Laboratoriepersonalen tar prover på blodet för att bestämma HLA-typ och för att säkerställa att inga sjukdomar eller infektioner finns i blodet, som kan överföras till mottagaren. Blodprovet från modern testas på samma sätt. Skulle proverna på mamma eller navelsträngsblodet på något sätt vara avvikande kontaktar vi er.

Vi kan inte alltid ta till vara på navelsträngsblodet
Att ta hand om och frysa navelsträngsblod tar tid. Vi kan idag bara ta hand om navelsträngsblod från barn som föds på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge under dagtid måndag till torsdag. Om ett barn föds på natten eller på fredag-söndag så kan vi tyvärr inte ta hand om blodet. Det beror på att blodet måste hanteras på ett speciellt sätt inom en viss tid, och stamcellslaboratoriet är endast öppet på vardagar.

För att få donera navelsträngsblod måste mamma och pappa vara friska, det vill säga ni får inte bära på någon sjukdom som kan överföras till mottagaren av blodet. Det handlar om infektionssjukdomar som hepatit, HIV, tropiska svampsjukdomar och parasitsjukdomar, cancer och annan malignitet samt ärftliga blodsjukdomar.

Det kan också vara så att det finns så lite blod kvar i navelsträngen och moderkakan efter att barnet fötts att det inte är någon idé att spara blodet. Det finns helt enkelt för få stamceller kvar för att det ska räcka till en transplantation. Då kan vi i stället använda navelsträngsblodet för medicinsk forskning. Denna forskning är alltid granskad och godkänd av en etisk kommitté. Ni bestämmer själva om och i vilket syfte ni vill donera navelsträngsblod.

Oavsett om ni väljer att donera navelsträngsblod eller inte så tar vi hand om er på samma sätt under förlossningen.

Samtycke
Om ni är två vårdnadshavare (det vill säga om ni är gifta vid barnets födelse) måste båda två skriva på ett samtycke om donation av navelsträngsblod. Där anger ni också i vilket syfte ni önskar donera blodet:

• för transplantation
• för transplantation och forskning (i de fall där blodmängden inte räcker för transplantation)

I samtycket ingår också medgivande till att behörig sjukvårdspersonal får läsa mammas och barns journaler vid ev transplantation. 

Sekretess
Principen om anonymitet för både donator och mottagare gäller vid alla former av donation av vävnad och celler. Uppgifter om dig och barnet som vi får reda på genom testerna behandlas konfidentiellt och den vanliga sekretessen inom sjukvården gäller. Det insamlade blodet ges en kod som gör att ingen obehörig kan få reda på något om donatorn.

Ur kvalitets- och säkerhetssynpunkt är det dock viktigt att kunna spåra vem som donerat vävnaden. Spårbarhet regleras genom särskilda förfaranden för identifiering, registersystem och lämpliga märkningssystem, vilka är reglerade på EU-nivå. Detta gör det möjligt för oss att kontakta donatorn om man finner avvikelser i proverna.
 

Regeringsbeslut
EU:s direktiv fastslår att medlemsstaterna bör främja donation av vävnader och celler, inklusive blodbildande stamceller, för att på så sätt öka självförsörjningen i EU.
I december 2005 beslutade därför Sveriges regering att inrätta en svensk bank för navelsträngsblod. Beslutet togs efter yttrande av Statens medicinsk-etiska råd. 

Den svenska Nationella navelsträngsblodbanken startade 2006 och finns på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. Nu utvidgar vi verksamheten så att även ni som föder barn på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge kommer att kunna donera navelsträngsblod. Vi startar denna verksamhet vid årsskiftet 2010/2011.

Nationella navelsträngsblodbanken är en allmän bank, det vill säga den är tillgänglig för alla människor i hela världen. Insamling för privat bruk är inte möjlig. Banken drivs helt utan vinstintresse och finansieras av regeringen, Vävnadsdirektivet, Sveriges kommuner och landsting och Barncancerfonden.

 
Ordlista

Externa länkar  

Barncancerfonden
Blodcancerföreningen i Stockholm
Biobankslagen
Nationella navelsträngsblodbanken Sahlgrenska
Personuppgiftslagen
Statens medicinsk-etiska råd
Tobiasregistret