Örats funktion

Ytterörat
Ytterörat omfattar öronmusslan och hörselgången som båda är hudbeklädda. Öronmusslan fångar upp ljudet och dess form hjälper dig också att avgöra varifrån ljudet kommer.
Vi kan förstärka öronmusslans funktion genom att kupa handen bakom örat.

Ljudet leds in i hörselgången. Där finns vaxkörtlar och flimmerhår som håller gången fri från damm och andra främmande partiklar. Längst in i hörselgången, väl skyddad, sitter trumhinnan som är ett mycket tunt, elastiskt membran.

Mellanörat
Mellanörat består av trumhinnan och hörselbenskedjan; hammaren, städet och stigbygeln. Detta är ett sinnrikt system som förstärker ljudvågorna och för dem vidare från trumhinnan till innerörat.
Trumhinnan sätts i vibration när den träffas av ljudtrycket/
ljudvågen. Vibrationerna fortplantas härifrån via hörselbenen till ovala fönstret (ett membran som skiljer det luftfyllda mellanörat från det vätskefyllda innerörat).

Mellanörat har genom örontrumpeten förbindelse med svalget. Örontrumpeten är normalt stängd men öppnas när man sväljer och lufttrycket i mellanörat jämnas ut till det omgivande atmosfärstrycket.

Innerörat
Innerörat består av två funktionellt skilda system; balans-
organet (vestibularis) och hörselsnäckan (cochlean). Dessa ligger mycket nära varandra men är väl inkapslade i det mycket hårda klippbenet (temporalbenet). Båda systemen är fyllda med lymfvätska. I dessa organ omvandlas tryckvågor till elektriska impulser som via nervbanor når hjärnan med information om både ljud och läge (position).

Hörselorganet ligger i snäckan som utgörs av en vindling på ca. 3 varv. I snäckan finns hårcellerna. En tryckvåg i snäckan gör att hårcellerna aktiveras varefter de omvandlas till elektriska impulser och i sin tur aktiverar nervcellerna som de står i kontakt med.
Nervimpulserna går via hörselnerven och flera omkopplings-stationer upp till hjärnans hörselcentrum i tinningloberna.