 |
| Schematisk bild som visar effekten av kryoablation i vävnaden |
Radiofrekvensablation har under det senaste decenniet varit förstahandsalternativet för behandling av supraventrikulära takykardier och förmaksflimmer. Vissa allvarliga komplikationer till radiofrekvens-ablation förekommer emellertid.
AV-block II-III inträffar i upp till 1% vid behandling av AV-nodal återkopplingstakykardi och i upp till 10% vid behandling av accessoriska banor i omedelbar närhet till AV-noden. Lungvensstenoser och atrioesofagala fistlar är relativt ovanliga men mycket allvarliga komplikationer vid ablation av förmaksflimmer.
En alternativ teknik är kryotermisk ablation. Kryoablation har använts för att behandla arytmier peroperativt i samband med öppen hjärtkirurgi i 30 år. Under senare år har kryoablationssystem för transvenös användning utvecklats och kommit i klinisk användning.
Vid kryoablation fryser kateterspetsen fast mot endokardiet, vilket medför mindre lesioner jämfört med radiofrekvensteknik, där kateterspetsen rör sig i samband med ablation.
Vävnadsskadan vid kryoablation ger en mer distinkt avgränsad demarkationszon med bättre bevarad omkringliggande vävnadsstruktur (se bild). I djurförsök har man funnit minimal trombbildning och lungvensstenoser efter lungvensisolering med kryoteknik har inte heller rapporterats på människa.
En stor fördel för patienten är att kryoablation är smärtfri. Radiofrekvensablation som sker i närheten av v cava inferior, som vid motursroterat istmusberoende förmaksfladder (klassiskt förmaksfladder) och ibland vid ablation av AV-nodal återkopplingstakykardi, och kring lungvenerna kan vara smärtsam.
En peroperativ fördel med kryoablation är att man kan testbehandla ett potentiellt område med begränsad temperatursänkning till – 30o C innan icke-reversibel behandling ges med temperatur omkring –70oC. Eventuella icke önskvärda effekter på det normala retledningssystemet är helt reversibla under denna testfas.
Vi har nu använt kryoteknik i över fyra år och har mycket positiva erfarenheter. Över 170 patienter med AVNRT har behandlats med en primär lyckandefrekvens på 98%. Återfallsfrekvensen förefaller vara jämförbar med vad man finner med RF-teknik. Vi har också använt tekniken vid ostial lungvensablation hos ett åttiotal patienter med mycket lovande resultat. Däremot förefaller tekniken lämpa sig sämre för acces-soriska banor, där recidivfrekvensen är högre än vid radiofrekvensteknik.
Med början i höst kommer vi att inleda en jämförande studie mellan kryo- och radiofrekvensablation vid behandling av förmaksfladder för att dels bedöma om teknikerna är lika effektiva såväl akut som på sikt, dels bedöma om patientupplevelsen skiljer sig åt. Då kryoablation är i princip smärtfri borde det hypotetisk upplevas mindre besvärande för patienten.