Fotsår är en av de allvarligaste komplikationerna vid diabetes. Varför de uppstår och hur patienten kan undvika att få dem samt hur de skall läka snabbare utgör en del av Kerstin Brismars kliniska forskning.
 |
|
|
- 40-50 procent av diabetikerna lider av förlorad känsel, säger professor Kerstin Brismar. |
|
|
De flesta diabetiker får nervskador som kan leda till allvarliga sår eller skador på fötterna. Patienter med diabetes måste därför regelbundet kontrolleras avseende nerv- och kärlskador i fötterna. De måste också lära sig egen fotvård och söka läkare vid minsta tecken på sårbildning i fötternas hud. I allvarliga fall kan försummade fotsår i kombination med infektion och kärlskada leda till att ben måste amputeras.
Cirka 50 procent av alla patienter med typ 2 diabetes lider av nedsatt känsel p.g.a. nervskador efter 7-10 års diabetesduration. Det tar längre tid att få nervskador vid typ 1 diabetes.
Det höga blodsockret är den främsta orsaken till nervskadorna men även kärlskador kan bidra till detta.
Hela 65procent av diabetikerna i primärvården har autonoma nervskador som leder till att foten blir torr och får en sämre reglering av blodflödet i huden och därför lättare får sår p.g.a. tryck från trånga skor och kraftiga strumpsömmar. Cirka 40procent av typ 2 diabetikerna drabbas av s.k. sensorisk neuropati som innebär att känseln går förlorad vilket ökar risken för sår. Såren är dessutom mycket svårläkta för de som drabbas. En tredje komplikation är så kallad motorisk neuropati vilket innebär muskelförtvining och sänkning av fotvalven med förhårdnader och deformiteter som följd.
Orsaken till att sår på fötterna inte läker är kombinationen av högt blodsocker och relativ syrebrist i vävnaden. Kerstin Brismars forskargrupp har visat att högt blodsocker bidrar till försämring av syresättning av vävnaden samt att den normala anpassningen till syrebrist uteblir vid högt blodsocker. Om man normaliserar den faktor som är orsaken till denna störning så läker sår normalt i djurmodeller med diabetes.
Närmast står nu att göra studier på människa med lokalbehandling av sår med faktorer som stabiliserar den faktor som behövs för att klara syrebrist. Det finns olika vägar att förbättra syresättning i huden, det bästa vore att förhindra utveckling av nerv- och kärlskada. Det andra är att förbättra makrocirkulationen bl.a. genom kärlkirurgiska åtgärder, det tredje är att behandla svullnad och tryck mot såret för att minska kompression av kärl. Kerstin Brismars forskargrupp har också visat att man kan behandla med lågmolekylärt heparin vilken förbättrat syresättningen och därmed sårläkningen samt behandla med tryckkammare vilket innebär att syrgas tillförs vävnaden under övertryck. Kerstin Brismar har visat att behandlar man sår celler i syrgas så kan deras förmåga att bilda nya celler normaliseras. Vidare har man sett en minskning med amputationsrisken med 70procent och en normalisering av sårläkningen om hela patienten behandlas i en tryckkammare. Nya studier pågår för att se om man kan förbättra postoperativa förloppet vid kärlkirurgi med hjälp av tryckkammarbehandling.
Kerstin Brismar forskar också på tillväxtfaktorn IGF-I och dess bindarproteiner bl.a. för utveckling av diabeteskomplikationer (njurskador, nervskador och hjärt- kärlsjukdom) samt om man kan använda dessa faktorer som prediktorer för att utveckla diabetes typ 2 och hjärt- kärlsjukdom. Även genetiska studier görs för att finna riskgener för att utveckla framför allt njurskada och nervskada. Flera gener för riska att få nefropati (njurskada) har identifierats, dessa gener är kopplade till risk för inflammation, försämrat blodflöde och sämre oxidativt antioxidativt försvar.
Forskning har visat att om man normaliserar blodsockret och får kontroll över tillväxtfaktorerna samt normaliserat blodtryck och blodfetter så slipper man komplikationer eller avsevärt minskar dem. Den förbättrade behandlingen inom patienter med diabetes har lett till att man har nästa 50procent-ig minskning av kärlkomplikationer, hjärtinfarkt och död i hjärtinfarkt, höftfrakturer och underbensamputation vid typ 1 diabetes under det sista decenniet jämfört med tidigare. På kliniken har Kerstin Brismar ett 60-tal patienter som har haft diabetes mer än 50 år utan allvarliga komplikationer, blodsocker, blodtryck och blodfetter har tidigt kontrollerats och patienterna är normalviktiga.
Behandlingsforskningen är en aktiv verksamhet vid kliniken. Nu undersöker Kerstin Brismar och hennes kollegor hur olika måltidskompositioner påverkar insulinkänslighet, blodfetter och blodsockerkontroll samt risk för att utveckla kärlskada. Dessutom pågår studier för att minska komplikationerna i samband med kärlkirurgi eller minska komplikationerna vid infekterade fotsår. Med olika nya preparat hoppas man kunna öka anpassningen till syrebrist i vävnaden och stimulera cellernas förmåga att bilda nya celler och vandra in över såret för att slutligen åstadkomma läkning. I samarbete med läkemedelsindustrin och inom 5-10 år kommer det att finnas mediciner som effektivt kan förbättra sårläkning vid diabetes.
Endokrin 2009