Listan över sjukdomar som går att behandla med benmärgstransplantation växer. Idag handlar det om leukemi, immundefekter, blodbristsjukdomar, och svåra ämnesomsättningsrubbningar. På Centrum för allogen stamcellstransplantation, CAST, finns också en försöksverksamhet för att behandla vissa tumörer.
Benmärgstransplantation, eller stamcellstransplantation, innebär att ta emot stamceller från en donator eller ifrån sig själv. En stamcell är en icke-specialiserad cell som kan utvecklas vidare till många andra typer av celler i kroppen.
Den typ av stamceller finns i embryon är en grundläggande byggsten som kan bilda alla andra typer av celler i kroppen. Lite mer specialiserade stamceller finns hos färdigutvecklade individer, bland annat i benmärg, muskler, hjärnan och blodet.
Den första stamcellstransplantationen utfördes på Transplantationsavdelningen på Huddinge sjukhus 1975. Idag transplanteras cirka 70 personer varje år. Uppemot en tredjedel är barn. Det är framför allt människor med akut och kronisk leukemi som behöver genomgå en stamcellstransplantation.
Behandling i tre steg
Stamcellstransplantation är en besvärlig behandling, och det är viktigt att utgångsläget är det bästa möjliga. Därför undersöks hela kroppen på en patient för att se om det behövs göras någon understödjande behandling.
Innan stamcellstransplantationen krävs en intensiv förbehandling som går ut på att eliminera patientens egna sjuka märg genom strålning och/eller cytostatika.
Förbehandlingen kallas konditionering och är nödvändig för att ta bort de sjuka cellerna i kroppen, och för att ta bort det egna immunförsvaret så att stamcellerna inte stöts bort.
Själva transplantatet ges till patienten som en transfusion genom en kateter. Stamcellerna hittar på egen hand fram till rätt ställe - patientens benmärg- via blodet.
Konditioneringen gör att patienten är mycket infektionskänslig efter behandlingen. Vanligast är att patienten isoleras på sitt rum. Om patienten bor mindre en timmes resa från sjukhuset kan han eller hon välja att få vårdas hemma.
Våra donatorer
Blodbildande celler tas från benmärgen eller från blodet på friska personer. Givare är både släktingar, framför allt syskon, och obesläktade frivilliga donatorer från till exempel Tobiasregistret, det svenska stamcellsgivarregistret.