Mobila intensivvårdsgruppen, MIG, i Solna ska fånga upp inneliggande patienter som löper stor risk att försämras allvarligt. En internationell vetenskaplig studie visar att den totala sjukhus-dödligheten minskat med 26 % när arbetssättet använts. – Vi ska alltid finnas tillgängliga som stöd för avdelningarna, även under jourtid, säger David Konrad, specialistläkare på CIVA.
Halv fem på eftermiddagen ringer Lena Karlsson, sjuksköterska på kirurgavdelning A24a, till mobila intensivvårdsgruppen, MIG. En nyopererad patient med tidigare lungproblem tycks vara på väg mot ett försämrat tillstånd. Hon var pigg vid ronden, men nu har andningsfrekvensen ökat påtagligt och hon klagar över ett tryck över bröstet.
– En sköterska kom med intensivvårdsutrustning efter fem minuter, vilket kändes bra, säger Lena Karlsson. Det var Lena Karlssons första kontakt med MIG-gruppen, som består av en läkare och en sjuksköterska från CIVA som arbetar tillsammans med den ansvariga sköterskan och läkaren på vårdavdelningen. För just den här patienten sattes det in vätskedrivande medel, bronkvidgande medel och syrgas. EKG och blodtryck kollades upp. En lungröntgen beställdes.
– MIG skrev också ned en åtgärdsplan och så gjorde vi upp hur vi skulle hålla kontakt kring patienten framöver, säger Lena Karlsson.
Den 7 mars startade den mobila intensivvårdsgruppen, MIG, på Karolinska Solna sin verksamhet. På de blåa kort de delat ut till all personal står kriterierna förnär en kontakt med dem kan bli aktuell. Det handlar om förändringar i patienters andning, cirkulation och medvetande. Men det finns också ett allmänt kriterium. Det kan räcka med intuition hos erfaren personal, en allvarig oro för patientens tillstånd.
– Vi vill fånga upp de patienter vars tillstånd inte är akut livshotande, men där vitala funktioner håller på att förändras till det sämre. För akut livshotande tillstånd
ska man fortfarande alltid larma hjärtsparken, säger David Konrad, specialistläkare på CIVA och en av initiativtagarna till MIG. Han menar att det finns ett övervakningsglapp för en viss typ av patienter på de flesta europeiska sjukhus, samtidigt som det nästan alltid är sängplatsbrist. Det handlar om att tidigt uppmärksamma och behandla inneliggande patienter på vårdavdelningarna när deras medicinska tillstånd försämras. Genom att systematiskt kontrollera basala funktioner, till exempel andningsfrekvens, blodtryck och puls, och kontakta MIG när dessa parametrar försämras, kan snabb diagnostik och behandling dramatiskt förbättra prognosen för dessa patienter. Arbetssättet började utvecklas på 1990-talet i Australien. De första stora utvärderingarna av metoden kom 2002–2004. Det har visat sig att sjukhus som använt MIG har minskat antalet hjärtstillestånd med upp emot 45 procent. Antalet intensivvårdsdagar på grund av hjärtstillestånd har också minskat. Total sjukhusdödlighet har minskat med 26 procent.
En viktig uppgift för MIG är att utbilda och ge feedback.
– Ibland uttrycks en oro för att MIG kommer in och tar över avdelnings-personalens arbete. Men vårt mål är att arbeta tillsammans med avdelnings-personalen kring patienten och erbjuda utbildning om det behövs, säger Eva Maria Wallin, som är sjuksköterska och utbildningsledare på CIVA. Varje avdelning ska ha en kontaktperson som ska bistå MIG-teamet vid uppföljning och eventuella utbildningar. MIG brukar vara på plats 10–20 minuter efter att de blivit uppringda. Majoriteten av samtal kommer under jourtid, det vill säga på kvällar och helger, och hittills mest från kirurgavdelningarna. MIG har fått drygt ett uppdrag per dygn, oftast på grund av att en patients blodtryck eller andning försämrats. David Konrad räknar med att MIG-uppdragen kommer att bli fler efter en inkörningsperiod på ett halvår.
– Om man tittar på hur det ser ut på sjukhus ute i världen av vår storlek brukar antalet uppdrag variera mellan 3–6 per dygn.