Anna Janson testar en ny akutläkarfunktion som triageläkare på Akutmottagningen i Solna. Under en eftermiddagstimme läser hon EKG, bedömer risken för en blodpropp och ordinerar en smörgås.
Anna Jansson |
Klockan är tre på eftermiddagen. På medicindiskens prioriteringslista finns en äldre kvinnlig patient som väntar i undersökningsrum åtta med ett svullet ben. Remissen från husläkaren handlar om misstanke om djup ventrombos, det vill säga blodpropp.
– Jag är ju inte sjuk egentligen, säger kvinnan lite urskuldande, när Anna Janson kommit in och hälsat. Hennes vänsterben har dock varit svullet i mer än tre dagar. Anna klämmer försiktigt kring ankeln och frågar om det gör ont. Avtrycket från hennes fingrar dröjer kvar, vilket kan vara ett tecken på en blodpropp. Kvinnan har å andra sidan inte ont i benet. Det är inte något tydligt fall, men Anna behöver inte fundera. Risken för en blodpropp lämnar inte utrymme för chanstagningar.
– Ultraljudet har stängt för dagen. Men vi kan ge dig blodförtunnande medel, så får du komma tillbaka för en undersökning imorgon, säger Anna . Kvinnan vinglar till när hon reser sig från britsen. Benen vill inte riktigt bära.
– Jag har väntat länge, inte ätit på hela dagen, förstår du.
– Då ordinerar jag en kopp kaffe och en smörgås. Vi vill ju inte att du svimmar på vägen hem.
Läkartriage
Anna Janson spritar händerna, och går från undersökningsrummet till triagedisken. Hon har tjänstgjort på akuten i fyra och ett halvt år, och blir färdig specialist i internmedicin i vår. Normalt går hon på medicindiskens jour-1 linje som akutläkare. Men den här dagen gör hon läkartriage. Det är en ny funktion som innebär att hon tar hand om enkla åkommor direkt vid inskrivningen och hjälper till vid sjuksköterskornas bedömning. Funktionen har bara funnits på Karolinska
i Solna i några månader och ska utvärderas i höst. Tanken är att skynda på utredningen och ytterligare korta väntetiderna för patienter som inte är så dåliga
att de kommer in via ambulanslarm.
– Det kan handla om att sy ihop små sår, eller att ge recept på antibiotika. Patienter som ser riktigt dåliga ut kan jag ge vätska direkt, och ordinera prover om det behövs. Men inga sådana patienter finns i akutens väntrum
just nu. Däremot ligger det ett EKG och väntar.
– Vi läkare tolkar ofta EKG utan att träffa patienten på akuten för att snabbt se att det inte visar något som måste åtgärdas akut, till exempel en rytmrubbning
eller en stor hjärtinfarkt. Eftersom det är lugnt i triagen, går hon vidare till
läkarnas rum för att diktera. Där är det fullt med folk.
– Akutsjukvården har sin speciella dygnsrytm. Med ”morgonbussen” vid 11 kommer den första anstormningen av patienter. Vid 23-tiden på kvällen lugnar
det ned sig igen.
Klockan tio samma morgon var dikteringsrummet mycket riktigt tomt, förutom Lars Eurenius, en senior läkare som undervisade några yngre kollegor i hur
man tar ett blodgas-prov. Akutläkarna passar på att utbilda när det finns tid över. Normalt går 1-2 AT-läkare bredvid de ordinarie jourläkarna på akuten.
– Det är kul att utbilda, av samma anledning som man skaffar barn, tror jag. Att se hur andra utvecklas och dela med sig av små tips jag samlat på mig i vardagens arbete med patienter, säger Anna Janson.
Snabbt, och i låg samtalston, dikterar hon sin bedömning av kvinnan med svullet vänsterben. Ljudfilen sparas direkt på datorns server. En läkarsekreterare
plockar sedan upp den och skriver ut journalen. Vid medicindisken rör sig mycket folk när Anna återvänder för en titt på prioriteringslistan. Inga patienter väntar, men en sköterska tycker att en infektionspatient fått ligga och vänta lite för länge.
– Jag tittar till henne, säger Anna, och försvinner in bakom draperiet.
Klockan närmar sig fyra.