En dag på kliniken
Ett hjärta byter ägare. Ett annat slutar slå. Följ överläkare Inger Hagerman under ett helt vanligt arbetspass. 10 timmar och 1,2 mil på Hjärtkliniken.
07:45 Förberedelser
Torsdag morgon i Huddinge centrum. En man i rullstol hasar långsamt uppför backen mot Karolinska. Några sköterskor gäspar i kön till Pressbyråns kaffeautomat. Men överläkare Inger Hagerman ser allt annat än nyvaken ut när hon möter oss vid entrén och snabbt lotsar vidare till kontoret i sjukhusets östra flygel. Det är ett litet rum fyllt av böcker, pärmar och travar med tidskrifter som European Journal of Heart Failure. Här har hon suttit sedan sju. Svarat på mail, skrivit recept, förberett dagen som är spikad ner i minsta kvart.
08:22 Tempohöjning
Telefonen ringer. En medelålders kvinna med svår hjärtsvikt transplanterades i natt. Donatorn var äldre, drygt 65, men allt verkar ha gått bra. Varje år görs ett tiotal hjärttransplantationer i Huddinge. Inger och hennes kollegor vill öka den siffran och väntar nu svar på en ansökan till Socialstyrelsen. Hjärtklinikens nära samarbete med Transplantationsoch Thoraxkirurgiska klinikerna borde väga tungt, liksom Karolinskas unika ECMOenhet. I över 20 år har Inger arbetat här. Tidigare som klinikchef, men hon har minst lika mycket att göra som överläkare. Patienterna blir fler och sparbetingen skruvar upp tempot. Tidskrifterna på skrivbordet förblir olästa.
09:05 Jakten på mötet
Vi jäktar genom korridorer med namn som Medicingatan och Kirurggatan. Mötet med leverantörerna från Philips om den nya tryckutrustning som mäter patienternas blodflöden har redan börjat. Inger har längtat efter den moderna apparaturen i flera år, men även en luttrad överläkare kan tappa bort sig i sjukhusets myller av identiska salar och dörrar. Till slut hittar vi rätt: ett fikarum hos Medicinsk Teknik. Ostfrallor och debatt om bankbonusar på TV4 Nyhetsmorgon i väntan på de andra, som också har gått vilse.
09:35 Skilda världar
Kostymkillarna från Philips fingrar fundersamt på sina turkosa hårskydd. Var ska mätaren placeras? Väggfast eller kärra? Hur drar man sladdarna? Samtidigt pågår en operation av förmaksflimmer i rummet intill. På svarta skärmar kan vi följa hur katetern varsamt bränner en linje i patientens hjärta. I trängseln rullar en kvinna som just fått en ny pacemaker förbi. Hon hugger tag i Inger, viskar med blanka ögon: ”Jag är så tacksam”.
09:50 Klinikens hjärta
På väg tillbaka till Ingers avdelning M82 passerar vi ett cirkelformat rum med glasväggar. Inuti sitter ett tiotal sköterskor med telefoner fastklämda mellan öra och axel. Glasrummet är Hjärtklinikens sambandscentral. Här hamnar alla samtal från patienter. Sköterskorna gör en första bedömning av läget och kontrollerar att all information finns klar till ronden. Ovanför dem hänger en stor anatomisk genomskärning – av ett hjärta givetvis.
10:12 Första ronden
Morgonens försenade möte gjorde att ST-läkaren Emma Gräf fick sköta första ronden själv. Inger tittar förbi för en uppdatering av nattens händelser. En man har fått sänkt funktion i vänster kammare. På datorns EKG ser vi hur hans hjärta liksom hoppar över några slag. Även läget för en patient från Turkiet har försämrats. Han lider av en reumatisk klaffsjukdom, en åkomma som oftast drabbar personer med utländsk bakgrund. Fast det är något annat också. ”Är han inte lite gul?” Det beslutas att en leverkonsult akut ska kallas in.
10:33 Kontraorder
Sökaren piper ilsket. En underläkare meddelar att en ung kvinna inte vill gå hem. Hon har behandlats för sarkoidos – fläckvisa inflammationer i de inre organen – och försetts med en intrakardiell pacemaker som ger elchocker när hjärtat rusar. Nu är tillståndet stabilt, men kvinnan sover dåligt och vill alltså inte skrivas ut. Nya order: hon får stanna över helgen.
10:40 Transplantation
Karolinskas Transplantationsavdelning nyinvigdes häromåret med pompa och ståt. Lokalen har fått nya dörrslussar och bättre ventilation. Patienterna har fått egna rum, viktigt då de trots allt vårdas här i tre månader efter ett ingrepp. Allt glänser och strålar. Så även sektionschefen Jarmo Henriksson. ”Vi har redan gjort nio transplantationer i år, det är lika många som under hela förra året”, berättar han stolt. ”Målet är att täcka det totala behovet i hela Mälardalen.” En som delar Jarmos glädje är patienten Rolf. Han transplanterades för ett år sedan och sitter nu i korridoren inför ännu en rutinkontroll. Operationen räddade hans liv, men det är ett nytt liv som börjat. Rolf förklarar att han mår fysiskt bra, men själsligt dåligt. ”Jag hade gärna gjort en transplantation till om det bara gick att få ordning på allt som händer här uppe”, ler han och knackar på pannan.
10:57 Sprit och spring
Bara minuter kvar till dagens mottagning. Inger kollar postfacket och spritar händerna för säkert tionde gången den här morgonen. Vid varenda dörr hänger en grön liten plastflaska, till och med sjukhusets gardiner går att sprita av. Sedan skyndar hon vidare. Häromveckan tog hon med sin stegräknare under en arbetsdag på kliniken. Resultatet: 1,2 mil.
11:05 Patient 1
Enligt schemat ska en patient ta max trettio minuter. Räknar man in förberedelser och efterarbete blir själva mötet ofta betydligt kortare än så. I svåra fall händer det att Inger fuskar och bokar in en patient på dubbel tid. Det behövs inte idag. Först ut är en äldre man med kärlkramp. Han har skrivit ett långt brev med en önskan om att få testa EECP – den teknik där man förbättrar hjärtats genomblödning med tryckmanschetter. Inger går med på en provbehandling, men först efter att de fått ner blodtrycket. Hon skriver ut Felodipin och pratar vant in sin rapport i diktafonen. Komplett med punkter och komman.
11:36 Patient 2
Nästa fall är inte särskilt högspecialiserat. Det är en dam på 87 år med en lång historia av sjukdomar som drabbats av förmaksflimmer. Nu upplever hon yrsel och illamående av alla mediciner. Inger rekommenderar blodförtunnande och frisk luft. ”Då kanske jag ska gå ut och bugga ikväll”, fnissar 87-åringen och trippar hemåt samtidigt som klockan slår tolv.
12:00 Torsdagsakademin
Varje torsdag kombineras lunchen med fortbildning. På dagens meny står torsk, potatis och en föreläsning om perikardit. Reumatolog Ylva Rydvald frågar sig om hjärtfel kan vara något reumatologiskt och facktermerna haglar: leukopeni, trombocytopeni, systemisk skleros. Hon visar en bild på Sherlock Holmes när hon beskriver sin yrkesgrupp; de samlar bevis och låter tiden utvisa, medan kardiologer ser världen som svartvit. För Inger är det mesta bekant. Som ung skulle hon bli reumatolog men hamnade av en slump på Hjärtkliniken och lät sig övertalas att stanna.
13:15 Det svåraste beslutet
Hälften av alla akutfall på Karolinska Huddinge är hjärtrelaterade. Följaktligen finns alltid en kardiolog tidigt i vårdflödet. Och därför blir det många besök på IVA för Inger. Idag gäller det en kvinna med problem i sitt transplanterade hjärta. I samråd med kollegorna Michael Melin och Andreas Andersson går hon igenom prognosen. Den är dålig. Kvinnan har grav terminal högersvikt. Hjärtat kan inte själv pumpa genom lungorna. Nu ligger hon i respirator och man vågar inte flytta henne. Tarmarna vägrar komma igång och hon blöder från alla sticksår. ”Enastående att hon fortfarande lever”, konstaterar Michael. Just den här sortens beslut är de absolut svåraste: Att inse när man måste lägga ner vapnen och avsluta behandlingen. ”Tekniskt sett kan sjukvården göra nästan vad som helst, frågan är om vi ska det”, säger Inger. Fallets karaktär gör inte saken enklare. Kvinnan har en syster som dog i samma sjukdom och en ung dotter som måste utredas. Det är svårt att inte grunda beslutet på emotionella skäl. Läkarna lämnar rummet i tystnad.
13:53 Vaccin eller inte
Transplantationskoordinator Erika Ottenblad hejdar Inger i korridoren. En besviken patient har hört av sig. Han räknade med att få träffa klinikens överläkare i morse, men tiden blev knapp. Så han vill ha kompensation i form av en rejäl laddning Tamiflu utskrivet till sin fru som är rädd för att få ”svininfluensan”. Inger bara skakar på huvudet, Tamiflu är för dem som redan smittats. Frun får gott vaccinera sig på Vårdcentralen som alla andra.
14:14 Motion på britsen
Metoden EECP etablerades på Karolinska förra hösten. Den har gett bra resultat i USA, inte minst för patienter med svår kärlkramp. När vi hälsar på i behandlingsrummet har sköterskan precis satt igång apparaten – det bullrar och två byxliknande omslag pulserar häftigt kring patientens lår. ”Känns som ett träningspass”, upplyser Inger. Behandlingen går ut på att kompresserna klämmer åt i takt med hjärtrytmen, för att öka blodflödet och i bästa fall väcka liv i slumrande hjärtceller. EECP görs dagligen i fem veckor, vissa tycker det gör ont, men oftast överväger de positiva effekterna. Och som lugnande har de allt från Lokets favoriter till Selma Lagerlöf i lurarna.
14:27 Bikt i hissen
Vi är på väg till Sjukhuskyrkan på bottenvåningen för ett samtal om etiska frågor. Redan i hissen ner erkänner Inger att hon genom åren blivit allt mindre intresserad av yrkets tekniska delar, allt mer av människan bakom vården: Hur förs de tröstande samtalen? Hur ska man själv orka med allt lidande man möter? Hur ger man obotligt sjuka bästa möjliga avslut? ”Jag vill fördjupa mig i bemötandet av patienter och anhöriga. Däremot har jag aldrig varit någon stjärna på EKG-tolkning…”
14:40 Sjukhuskyrkan
I ett avskalat rum med en orgel och några växter samlas samtalsgruppen kring sjukhusprästen Christina Wåhlin. Första ämnet är tidsbrist. En sköterska nämner en händelse från förmiddagen: en patient ville berätta sin livshistoria – men det fanns inte tid att lyssna. En annan påpekar att sommaren varit tung, då kliniken har förlorat flera unga patienter, och hur viktigt det är med en stark laganda för att orka. Christina talar om läkaren som ”det sekulariserade samhällets präster”. Resten är konfidentiellt. Vi får vänta utanför.
15:48 Konsten att övertyga
I entrén till Hjärtkliniken står en blek man. Han är en av dem som köar för ett nytt hjärta och får därför inte ha några infektioner. Nu har små röda utslag på händerna gjort honom nervös. En snabb titt visar dock att det handlar om harmlösa hudbakterier. Han ser genast friskare ut. ”Ett klassiskt korridorbesök”, skojar Inger, men medger att det inte alltid är lika lätt att övertyga om vad som är rätt och fel. Varje transplantation föregås alltid av långa diskussioner. Patienten löper ungefär tio procents risk att dö på operationsbordet eller veckorna efter ingreppet, men avstår man är risken i regel betydligt högre än så. Inger berättar att hon i år haft tre patienter som vägrat transplantation: en av religiösa skäl, en vågade inte, en ville inte. Den sista var en yngre man som ångrade sig, men när förberedelserna inleddes var det för sent. Familjen anmälde senare Inger och hennes kollega. ”Vi friades, men det är en tuff process att gå igenom när man tycker sig ha gjort allt för att rädda någons liv.”
16:15 Sista ronden
Snart dags för kvällsskiftet att ta över. Inger och Emma Gräf kollar att patienternas EKG ser bra ut. Majoriteten pendlar kring en puls på 100, de med pacemaker ligger stadigt på 90. Och så har fallet med mannen och den gula hyn fått sin förklaring. Proverna avslöjade en begynnande leverkoma. Mysteriet är löst lika snabbt som i ett avsnitt av House.
16:41 Ett lugnade besked
Två patienter ber att få tala ostört med Inger. En son vill veta hur lång tid hans far har kvar att leva. Han vill ha en siffra: Hur många år, månader, veckor? Inger förklarar att pappan nog känner hur tiden är på väg att rinna ut och att sonen bör förbereda sig på slutet. Och kvinnan med pacemakern, hon som viskade så tacksamt i morse, har fått en ny ängslan i blicken. ”Det känns som om hjärtat galopperar.” Inger ordinerar betablockerare och säger några lugnande ord. Det hjälper. Hon har en annan fråga också, av mer formell karaktär. ”Får man köpa en flaska vin till kirurgen?” Under sina snart två decennier på Hjärtkliniken har Inger nått några grundläggande insikter. Hjärtat är egentligen ett väldigt tåligt organ. Med tanke på allt vi utsätter det för – onyttig mat, dålig miljö, stress, synder, sorger – är det inte illa att det på 75 år orkar slå 300 miljarder slag. Dessutom måste alla sanningar om hjärtat ständigt revideras. Idag kan vi ge det mekaniskt pumpstöd, vi kan byta ut det, vi kan rentav återskapa nya hjärtceller.
17:15 Epilog
Dagen slutar där den började. Inger tar hissen ner till kontoret och en sista timmes efterarbete. Svara på mail, ringa några patienter. Fast pappren om morgondagens konferens med Thoraxkliniken får följa med hem. Hon vill inte missa den bästa terapin efter ett långt pass: repetition med Tyresö Kammarkör.