Miia Kivipelto
Svensk minnesforsknings nya fixstjärna vet hur vi kan förebygga demens med motion, kost och kaffe.
Dina studier om riskfaktorer för demens och Alzheimer väcker uppmärksamhet världen över. Varför har just du varit så framgångsrik?
- Det finns flera skäl. För det första är minnessvårigheter ett väldigt populärt område nu när demenspatienterna blir allt fler. Sedan har man inte känt till så många riskfaktorer som vi själva kan modifiera, tidigare trodde man att demens bara beror på ålder eller gener. Och så har vi ett fint forskningsmaterial där vi slagit ihop stora studier i Finland och Sverige. Så det är en kombination av tajming, intresse och underlag.
När föddes din fascination för minnet?
- Jag har alltid fängslats av hjärnans funktioner. Från början visste jag inte om jag ville jobba med gamla eller barn, men märkte snart att jag trivs ihop med äldre. Och jag fick en flygande start. Samtidigt som jag skrev min avhandling upptäckte jag sambandet mellan högt blodtryck och alzheimer. På tredje försöket tog British Medical Journal in artikeln och plötsligt ringde folk från hela världen. Då insåg jag att det lönar sig att forska kring minnet.
Så vilka är dina bästa tips till dem som är oroliga för att drabbas av demens?
- Försök hålla blodtrycket på normala värden. Samma sak med kolesterol och vikt. Se till att vara fysiskt och socialt aktiv – precis som en muskel behöver hjärnan träning. Och så bör man undvika mättade fetter, äta mycket fisk, antioxidanter, vitaminer. Där kommer även kaffet in, med koffeinets positiva effekter. Mycket stress verkar inte heller vara nyttigt. Man kan sammanfatta det såhär: allt som är bra för hjärtat är också bra för hjärnan.
Finns det någon gammal villfarelse om demenssjukdomar som hänger kvar än idag?
- Inom äldrevården anser fortfarande många att det är normalt att bli glömsk med åren. Jag tror den fatalistiska inställningen till viss del lever kvar. Och många vet inte att alzheimer är den vanligaste formen av demens. Men jag brukar säga att forskningen kring hjärnan ligger minst tio år efter hjärtat. Hjärnan är ett tänkande organ som vi aldrig till fullo kommer att förstå.
Vilken betydelse har våra yrkesval? Har en akademiker andra förutsättningar än den som arbetat med kroppen hela sitt liv?
- Det är faktiskt den riskfaktor vi har mest konsistenta resultat kring. Hög utbildning och komplexa arbetsuppgifter är skyddande. Men det skyddar inte mot själva patologin, utan gör att man kan kompensera hjärnskador tack vare bättre förbindelser mellan hjärnans nervceller. Så de som har hög utbildning brukar få sjukdomen senare, kanske vid 80 istället för 65.
Men är inte viss glömska nödvändig för att vi ska fungera som människor?
- Jovisst, om vi skulle behålla all information vi tar in så blir vi socialt handikappade. Se bara på filmen Rain Man. Hjärnan är konstruerad för att sortera fram viktig info och rensa bort den andra. Problemet med alzheimer är att man även glömmer det viktiga. Många som får alzheimer har väldig ångest i första fasen av sjukdomen, när de är medvetna om vad som sker. Men efterhand mår de ganska bra, de kan leva ett lyckligt liv ändå. Bara för att man tappar närminnet så försvinner ju inte personligheten eller känslorna. Och du har ofta kvar starka minnen från barndomen. Alzheimer kan faktiskt vara jobbigast för de anhöriga.
Har du själv blivit mer rädd att drabbas sedan du började forska kring demens?
- Nej. Min mormor hade alzheimer, så risken finns. Men tack och lov går forskningen framåt och jag försöker leva som jag lär. Tar med joggingskorna vart jag än åker, brukar få i mig 3–5 koppar kaffe om dagen och mina matvanor kan jag styra även i Singapore. Det gäller att hitta en livsstil som passar dig, så det inte blir en stress att leva hälsosamt.
Idag finns ungefär 150 000 demenssjuka i Sverige, om 50 år räknar man med att siffran ligger runt 600 000. Varför?
- Folk lever helt enkelt längre idag. Befolkningen över 80 år ökar snabbt och det är bland dem demens är som vanligast – frekvensen fördubblas vart femte år efter 65. Så visst är det en jätteökning som kräver stora ekonomiska resurser, men börjar man göra något nu så tror jag vi klarar utmaningen.
Och hur ska ni lyckas med det?
-Just nu jobbar vi på att ta fram vaccin mot alzheimer. Målet är att hitta flera nya läkemedel som bromsar förloppet inom några år. Vi måste också bli bättre på att diagnostisera demens tidigare, idag ställs diagnosen så sent att många nervceller redan hunnit dö. Slutligen tror vi att de livsstilsrelaterade faktorer vi nu funnit gör att dagens beräkningar inte stämmer. Om vi kombinerar allt detta har vi kommit oerhört långt.
Miia Kivipelto är läkare på Geriatriska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset och forskar vid Karolinska Institutet.