Björn Zackrisson
Han är onkologen som brinner för fysik. Nu är siktet inställt på att förbättra svensk strålbehandling.
Måste man vara lite av en teknisk nörd för att vara radiolog?
– Det är en fördel. För mig är arbetet med strålbehandling en bra mix av vanligt hederligt läkararbete och mitt amatörmässiga intresse för teknik och fysik. Forskningen jag ägnar mig åt är patientnära och rör behandlingsmetoder som har både med teknik och vård att göra. Men radioterapi är en liten nisch inom onkologin. Vi är ett tjugotal personer i landet som ägnar oss i princip enbart åt detta.
Hur vanligt är strålbehandling?
– Strålbehandlingen har utvecklats starkt under de senaste decennierna. Numera vet vi att många fler cancertyper har nytta av den. Efter kirurgi är det strålbehandling som botar flest cancerpatienter, och kombinationsbehandling är vanlig. Möjligheterna har blivit så mycket större med ökad precision. Drivande i den utvecklingen är diagnostiska radiologin, med framför allt datortomografi men även magnetröntgen och PET-teknik. När jag började på åttiotalet använde vi oss av vanlig slätröntgen. Då såg vi inte tumören som nu och varken beräkningarna var tumören låg eller dosplaneringen kunde bli så exakt.
Vilka är biverkningarna?
– Det första som många nog tänker på om strålbehandling är att den ger bieffekter. Det är på flera sätt sant och det är biverkningarna som begränsar behandlingen. Med strålning kan man i princip döda vilken tumör som helst. Begränsningen ligger i att tumörens omgivning skulle ta för mycket skada. Samtidigt har en stor del av framgångarna inom cancerbehandlingen handlat om att biverkningarna har kunnat minskas med förfinade metoder.
Hur påverkar bildhanteringen resultatet?
– Strålbehandling ges med stor precision. Men vi ser att i vissa fall räcker inte datortomografi, som vi för det mesta använder oss av, för att helt identifiera tumörer. Det gäller inte minst bäckenområdet. Med magnetkamera och PET kan vi tydligare bestämma var tumören sitter och bättre se tidiga svar på behandlingen. Men här är det resurserna som sätter gränser för integreringen i vården, snarare än de tekniska möjligheterna. Adaptiv radioterapi, att utifrån tumörsvar snabbt styra behandlingen och ändra den under tiden, kommer samtidigt allt mer. I det sammanhanget har bildhanteringen stor betydelse.
Vad innebär protonbehandling?
– Med protoner kan man stoppa stråldosen vid en särskild punkt i kroppen. Det minskar den totala påverkan på patienten. Med den högenergetiska strålningen vi vanligtvis ger går stråldosen rakt igenom kroppen. Även om den behandlingen är väldigt precis får patienten i sig en onödig stråldos framför allt på utgångssidan. För vissa patienter har en minskad total stråldos stor betydelse. Det gäller framför allt barn och patienter som får omfattande behandlingar i buken.
Vilka frågor intresserar dig mest?
– En av utmaningarna är att det finns så mycket att förbättra. Jag deltar aktivt i och leder ett par nationella studier som rör accelererad strålbehandling. En annan viktig studie som har pågått några år handlar om att för vissa patientgrupper utveckla kombinationen av kirurgi och strålbehandling.
Kan du ge något konkret exempel på hur din forskning kan förbättra vården?
– Ett exempel på det är en, nyligen avslutad, studie där vi jämförde konventionell och accelererad strålbehandling hos patienter med cancer i huvud och hals. Studien omfattade 750 patienter i Sverige. Den accelererade behandlingen ges oftare och under en kortare period jämfört med den konventionella. Båda behandlingarna visade sig vara lika effektiva, men den accelererade behandlingen gav fler biverkningar. Dessutom fick patienterna bättre livskvalitet med behandling under längre tid. Den viktiga kunskapen här är att tvärtemot vad man tidigare trott så var den accelererade behandlingen inte effektivare. Det visar hur viktigt det är att utvärdera effekter och även bieffekter av en behandling.
Hur viktigt är nationell samverkan?
– Det är avgörande. Med gemensamma kvalitetsregister får vi bättre uppföljning. Samarbete i stora patientstudier är ett annat sätt att förbättra. Ett mycket konkret resultat av nationellt samarbete är att alla landsting med universitetssjukhus gemensamt planerar att bygga en avancerad och mycket kostsam anläggning för strålbehandling med protoner i Uppsala. Det hela började som ett gemensamt initiativ från oss radioterapiintresserade onkologer i Sverige. Liknande centra finns på flera håll i världen och det händer att vi skickar patienter utomlands för protonbehandling. Med ett nationellt centra får särskilt vissa patientgrupper bättre möjligheter och samtidigt kan vi stärka den medicinska kompetensen i hela landet.
Björn Zackrisson är adjungerad professor i radioterapi vid Umeå Universitet och medicinsk ansvarig läkare på strålbehandlingen vid Karolinska Universitetssjukhuset.