Akutläkarbilen

Akutläkarbilen

06:55 Uppstart
”Reservbilen”, muttrar Dan Gryth när vi kliver in i ambulanshallen i den gamla brandstationen i Hägersten. Han öppnar kombiluckan på den gula Volvon och kontrollerar utrustningen. Det är ett mindre akutrum med läkemedel, sprutor, syrgas, sug, pumpar, en borr för infarter i benmärgen, brandsläckare, ficklampor, ljumma vätskor, socker och allt annat som kan behövas i akuta situationer. Ofta handlar om det om hjärtproblem, olycksfall, andningsbesvär, smärta eller allergi. Dan är beredskapsöverläkare och enhetschef för den prehospitala och katastrofmedicinska enheten vid Karolinska Universitetssjukhuset. Var fjärde vecka tjänstgör han i akutläkarbilen. I dag jobbar han med ambulanssjukvårdaren Björn Ullman som meddelar att sirenerna på den ordinarie bilen brann upp när en säkring gick under gårdagen.

Akutväskan - ett mindre akutrum

07:55 Hemkär patient
Dan sitter på kontoret och pratar med en kollega när radion kallar på A991, akutläkarbilens kod. ”Det är ett prio 3-larm så vi måste inte rusa”, säger han och går ner till ambulanshallen. Att ”inte rusa” innebär att bilen ska vara iväg inom 180 sekunder och sirenerna måste inte slås på, till skillnad från ett prio 1-larm då de har 90 sekunder på sig. Björn har rullat ut bilen och väntar. Dan fäster sin handdator på en hållare och på displayen läser vi: ”kvinna 77 år, osäkra uppgifter, anger andningssvårighet, adress”. Björn kör och Dan kollar kartan. Bilens GPS programmeras automatiskt men Björn menar att den inte alltid hänger med när det går fort. Färden går i hyfsat lugnt tempo och 13 minuter senare är vi framme. Dan knackar på dörren och när ingen öppnar rycker han i handtaget. Olåst. Kvinnan ligger i sängen. Hon har svåra buksmärtor men vill absolut inte till sjukhus. I köket hittar Björn hemtjänstens anteckningar. De var här någon timme tidigare och då var allt bra. Dan undersöker kvinnan och konstaterar att hon måste till sjukhuset för en utökad kirurgisk utredning. Kvinnan accepterar, om än motvilligt.

08:26 SOS Alarm
Vi stannar vid SOS Alarms lokaler i city. ”Det är skönt att få ett ansikte på och lära känna alla man jobbar med över radion”, säger Dan. Insprängda i berget 36 meter under marken sitter operatörerna och dirigerar. På sina bildskärmar har de total uppsikt över var samtliga utryckningsfordon i länet befinner sig. Över en kopp kaffe diskuteras en olycka i Södertälje för några dagar sedan och det nya radiosystemet RAKEL som är på ingång; ett gemensamt radiosystem för polis, brandkår och vård, som inte går att avlyssna.

09:56 Allvar
Tillbaka i Hägerten hinner vi knappt innanför dörrarna förrän larmet går. Nu är det allvarligare. Sirenerna och blåljusen åker på. A991 skakar och bilar flyttar på sig när Björn med säker hand kryssar genom trafiken i riktning mot Årsta. Patienten är en 94-årig dam med troligt hjärtstillestånd. ”En svår patientgrupp”, påpekar Dan. Människor i den åldern lider ofta av svåra grundsjukdomar och att då dra igång en avancerad räddningsinsats kan ge men som leder till ett ovärdigt liv. ”Det kan vara oetiskt.” Björn slår av sirenerna när vi närmar oss bostadsområdet. Brandkåren är redan på plats tillsammans med en anhörig. Förmodligen avled kvinnan redan under natten.

10:20 Istället för brandman
Dan skriver journaler på kontoret och Björn sitter nedsjunken i en soffa och tittar på nyheterna. Han blev ambulanssjukvårdare redan 1976. Något slumpartat, eftersom han egentligen skulle ha blivit brandman. Brandkåren hade på den tiden hand om ambulanserna, Björn fattade tycke och blev kvar. Ett beslut han aldrig har ångrat.

11:20 Vägarnas kung
Så här snabbt har jag aldrig tagit mig fram i Stockholm. Det är inget för den åksjuke. Full fart ner för Sveavägen och vidare in på Kungsgatan som öppnar sig likt Röda havet öppnade sig för Moses. Larmet kom för några minuter sedan om en 90-årig man i Björnbo med troligt hjärtstillestånd. Björn tutar lite extra och kör i motsatt fil när det behövs. Han är lugnet själv och har total kontroll över den röriga omgivningen. Vi är nästan framme när motbudet kommer. Ett motbud innebär att en ambulans har kommit på plats och inte behöver hjälp. Ungefär två tredjedelar av alla larm blir motbud. Jag frågar Björn om det känns skönt att trafiken viker undan. Han tvekar en aning. ”Nja, visst önskar man ibland att man kunde ta sig fram så enkelt hela tiden, men jag har varit med så länge nu. Men i början, då var man ju kung när alla flyttade på sig.”

Björn Ullman

11:41 Förtvivlan
På vägen tillbaka får vi ett nytt larm om en man som misstänks vara avliden i Täby. Med forcerad körning blåser vi förbi Universitetet i 120 km/h och fortsätter stiga upp mot 140. Nio minuter senare är vi där. Brandkåren är redan på plats och har utan resultat försökt återuppliva mannen. På uppfarten till den röda villan tvärnitar en bil och ur stiger en förtvivlad son som får information av brandledaren. På övervåningen ligger mannen, stel och blek, kopplad till en defibrillator som söker efter livstecken. Dan konstaterar att inget mer finns att göra. Den nyblivna änkan brister i gråt. Vi får ett nytt larm i Åkersberga. Blåljusen slås på igen.

11:50 Långsamma 80
Motbudet kommer. En kvinna har tagit en överdos av hjärtmedicin men är vid medvetande, cirkulatoriskt stabil och körs in med ambulans för undersökning och eventuell magsköljning. Radion rapporterar om en trafikolycka i Fittja men behöver inte kalla in A991. ”Normalt sett är det sånt vi åker på men troligtvis är akutbilen från Huddinge där. Skulle det vara något större får vi larm inom några minuter”, säger Dan. Det börjar regna. När vi åker förbi Karolinska i Solna i 80 km/h känns det som att vi kryper fram.

12:53 Erfarenhet
Över en sushi på stationen berättar Dan att han varit ambulansläkare sedan mitten av 90-talet och därefter jobbat till och från på helikoptern. Sedan december 2008 är han stationerad på akutläkarbilen men gör rondevu med ambulanshelikoptern när det är lämpligt. Mellan 2000 och 2006 var han även chefsläkare på försvarets specialförband och tillbringade en hel del tid utomlands. Idag tillhör han Socialstyrelsens bedömargrupp som utreder insatsbehovet och medicinskt leder den svenska insatsen när katastrofen är ett faktum. Han har alltid två packade väskor innanför dörren, redo att vara på väg vart som helst i världen inom sex timmar.

13:40 Allergichock i Gallerian
Kakor kan vara dödliga. Det får en 35-årig kvinnlig nötallergiker i Gallerian erfara efter att ha ätit en kladdkaka. Vi är snabbt på plats tillsammans med en ambulans och utanför toaletterna, lite avsides från lediga lördagsshoppare, ligger kvinnan i framstupa sidoläge. Hon har fått adrenalin av sin vännina och Dan ger henne kortison för att dämpa den allergiska reaktionen innan hon läggs på en bår och körs till sjukhuset.

Kvinnan får kortison mot sin allergiska reaktion.

15:05 Heroinist i Vårberg
Än en gång hinner vi knappt sätta foten på stationen när radion piper. Den här gången bär det av söderut mot Vårberg där vi möts av en märklig syn. En narkoman ligger utslagen i en trappuppgång med en laddad kanyl i munnen. Väktarna som hittat honom har inte vågat ingripa. Försiktigt väcker Dan mannen som kvicknar till. Han andas först dåligt, men piggnar till och reser sig upp. Dan tycker att han bör åka till sjukhus men mannen har ingen lust. Han är mer bekymrad över sin försvunna jacka. Det är bara att lämna över ärendet till väktarna.

Mannen låg utslagen i en trappuppgång.

16:52 Påkörd cyklist vid Sergels torg
”Nie nie ett, Dan Gryth. Okej, då tar vi det som ett motbud, nie noll sex. Tack hej.”

18:00 Andrum
Elva timmar och åtskilliga mil har avverkats på Stockholms gator men nu har det varit tyst ett tag. Kroppen börjar bli mör. Det är som om staden samlar kraft inför kvällen. Men akutläkarbilen kör bara till klockan 21. ”Jag skulle gärna se att vi kör dygnet runt för en hel del allvarliga händelser sker nattetid när vi inte är i tjänst”, säger Dan. På tv visar Animal Planet ett program om extrema urtidsdjur. Dan och Björn pratar om gamla utryckningar: svettig sprängdeg på en polisstation på Södermalm och olyckor i tunnelbanan. Björn zappar över till Rapport.

Dan Gryth

18:25 Snabb planering
”Det är nog en brand”, ropar Björn och går ut i ambulanshallen för att byta sandalerna mot kängor. Dan kommer ner från kontoret och bekräftar via handdatorn att larmet gäller en lägenhetsbrand i Jordbro. Flera ambulanser är på väg. Det har börjat skymma. Blåljusen reflekteras mot husfasader och trafikskyltar. På motorvägen har vi två filer för oss själva och hastighetsmätaren klättrar över 160. Dan studerar noga kartboken för att i egenskap av sjukvårdsledare veta vilket område som kan behöva spärras av och var man ska ordna en uppsamlingsplats för ambulanser. Sedan öppnar han en egen radiokanal för enheter på plats. På bara några minuter är logistiken kring en eventuell katastrof klar. Då kommer motbudet. Ingen brand, förmodligen bara någon som rökt har på balkongen.

20:10 Duktiga pojkar
Björn står inne på Shell när larmet går. Han ska jobba i morgon också men glömde tandkrämen hemma. Oklara hjärtproblem i Vårberg. 110 km/h känns inte ens snabbt längre. Väl framme möts vi redan i porten av två unga pojkar som visar oss upp till lägenheten där deras mamma andas tungt i soffan. Ena benet skakar okontrollerat av nervositet. Eftersom hon inte kan så bra svenska får en av pojkarna agera tolk. Det är inte lätt och han vankar av och an i rummet. Dan misstänker förmaksflimmer men EKG:n visar en annan typ av snabb puls. För att sänka pulsfrekvensen sätter Dan en perifer intravenös infart i kvinnans hand och injicerar betablockerare. Hon blir genast lugnare. ”Är det farligt?” frågar en av pojkarna när mamman leds ner till den väntande ambulansen. ”Värdena ser bra ut men man måste utreda saken mer. Det kommer att bli bra”, försäkrar Dan. ”Ni har varit jätteduktiga som hjälpt oss.” Klockan visar två minuter i nio när vi lämnar Vårberg och en 14 timmars arbetsdag lider mot sitt slut. Det gick fort.