Mikael Norman

När insåg du att du ville ägna ditt yrkesliv åt neonatologi?
– Jag var tidigt klar över att jag ville bli läkare, men just barnläkare var inte lika givet. Det var på en föreläsning om fostrets och den nyföddes fysiologi som jag första gången fastande för det. Sedan har jag alltid varit fascinerad av intensivvård och av familjen, hela samspelet mellan barn och föräldrar. Neonatalogin är laddad med starka känslor och svåra stunder, men också extremt givande.

Neonatalvården har utvecklats oerhört snabbt de senaste åren. Vad har hänt?
– Neonatalvården är en ung specialitet. För femtio år sedan överlevde bara ett av åtta för tidigt födda barn. I mitten av 70-talet började man introducera respiratorbehandling, och samtidigt förstod man hur man kunde hjälpa barn med näringstillförseln och det kom nya läkemedel. Detta har gjort det möjligt att rädda barn även om de är mycket för tidigt födda. Idag går gränsen så tidigt som vid graviditetsvecka 22-23.

Din forskning har visat att risken för folksjukdomar som hjärtinfarkt och diabetes grundläggs redan under fosterstadiet. Hur upptäckte ni detta?
– En engelsk epidemiolog såg på åttiotalet hur barn som föddes tillväxthämmade i början av 1900-talet betydligt oftare avled i hjärt-kärlsjukdomar under andra halvan av 1900-talet. Frågan var: Är låg födelsevikt genetiskt kopplat till senare hjärt-kärlsjukdom eller är det något i fostermiljön som vi kan påverka? Så vi tittade på barn med låg födelsevikt och fann att de hade en sämre kärlfunktion, deras endotelfunktion var kraftigt påverkad. Våra studier på enäggstvillingar talar för att det beror på tidig miljöpåverkan. Hjärtinfarktens rot gror alltså i fosterlivet. Idag tror vi att undernäring eller felnäring – inte bara för lite proteiner och kalorier utan också en övergödning – kan felprogrammera fostret. Det finns en länk mellan näringstillförseln och avkodningen av fostrets arvsmassa som kallas epigenetik.

Vilka framtida konsekvenser kommer dessa insikter att få för gravida?
– Det är än så länge svårt att förebygga skadlig programmering redan i fosterlivet, då det inte finns någon direkt koppling mellan vad mamman äter och vad fostret får i sig. Men en faktor vi intresserat oss för är folsyra. Ett bra folsyrestatus i slutet i graviditeten kan vara ett sätt att skydda fostrets kärlendotel. En annan konsekvens är att följa dem som föds lågviktiga med tidigare blodtryckskontroller och rådgivning. De bör till exempel undvika att lägga på andra kända riskfaktorer som rökning eller övervikt. Idag vet vi att låg födelsevikt har samma effekt som rökning hos en vuxen när det gäller risken för hjärt-kärlsjukdomar.

Sverige har varit framgångsrikt inom just förlossnings- och neonatalvård. Varför?
– En orsak är att vi har en befolkning som är förhållandevis frisk. En annan är att vi har en allmän sjukförsäkring och erbjuder förebyggande mödravård för alla. Jag tror också vi har en bra balans mellan intensivvård och mjuk omvårdnad. Det är en skandinavisk modell som Karolinska utvecklat och som går ut på att inte kasta sig över barnen och koppla på slangar i alla ändar, utan mer varsamt anpassa vården efter barnens behov. Gammaldags neonatalvård var oerhört stressande för barnen, vilket kan ha bidragit till att för tidigt födda ungdomar har högre vilopuls, högre blodtryck och glukosintolererans. Det kan vi idag förebygga.

Ändå läggs var tionde svenskt barn in på neonatalen, det låter ganska mycket.
– Ja, det är nog inte alldeles välkänt att det är så vanligt. Hälften av dem som läggs in hos oss är för tidigt födda. De andra är i regel fullgångna barn som ofta har snabbt övergående problem med andningen eller gulsot. Sedan finns det mer sällan barn med missbildningar eller svåra medfödda sjukdomar. Men den stora gruppen idag är alltså de för tidigt födda. I Sverige finns det 100 000 mellan 0 och 18 år, och varje år föds 6 000 nya. Tittar man på de extremt för tidigt födda så föds det ett om dagen! Dessvärre har de senaste 35 årens forsking inte lyckats förebygga för tidig förlossning. Tvärtom finns det i Sverige en lite ökande trend.

Listorna över vad gravida inte får göra eller äta blir bara längre. Kan inte det också bidra till en ökad stress?
– Vi lever i ett paradoxalt samhälle. Det har aldrig varit säkrare att föda än idag, samtidigt som mödrar blir allt mer oroade över förlossningen. Det ser vi genom att andelen som vill bli förlösta med kejsarsnitt ökar lavinartat. I USA föds var tredje med kejsarsnitt, i Stockholm var fjärde, i vissa andra länder är det hälften. Nu kommer rapporter om att barn födda med kejsarsnitt har en ökad risk för astma, allergi, diabetes och vissa typer av cancer. Det skulle kunna förklaras
av att till och med förlossningssättet kan sätta avtryck i arvsmassan. För oss gäller att se till så mer information inte ökar oron. Syftet är förstås att den ska minska.

Hur tror du att neonatalvården kommeratt se ut om tio-tjugo år?
– Först och främst hoppas jag att vår forskning leder till att uppföljningen av för tidigt födda eller med låg födelsevikt blir mer systematiserad. För nu sker i stort sett ingen uppföljning alls. Sedan tror jag att det kommer visa sig att den hudnära vård vi bedriver idag minskar de långtidsproblem jag fokuserat på i min forskning. Målet är inte bara att vårda barnet fram till utskrivning, utan vi vill utforma en neonatalvård som ger bra hälsa livet ut. Det är drivkraften i mitt arbete.

Mikael Norman är chef för den neonatala intensivvården på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge och professor i pediatrik vid Karolinska Institutet.