Eva Karltorp tog strid för de döva barnen – och vann. Tack vare henne får döva barn i hela Skandinavien dubbla cochleaimplantat. Nu söker hon svaret på frågan varför vissa barn föds döva.
Allt började sommaren 2003 på ett läger för barn med cochleaimplantat. Två flickor som hade fått båda öronen opererade på Karolinska ett halvår tidigare skapade stor uppståndelse bland de andra barnens föräldrar. Fram till dess hade landstingen ansett att hörselskadade barn bara behövde ett implantat. Det räckte att kunna höra på ena örat resonerade man. Men Västmanlands landsting hade plötsligt gjort ett undantag.
Efter operationen av de två flickorna beslutade cochleasektionen att låta även stockholmsbarn få två implantat. Men sjukhuset hade inte råd att bekosta det, varje implantat kostar runt 100 000 kronor. Eva föreslog då att föräldrarna skulle få betala implantatet själva.
– I Tyskland hade man opererat båda öronen i tio år med bra resultat. Det var självklart att vi också skulle göra det, säger Eva Karltorp.
Förslaget väckte enorm debatt . De kommande tre veckorna skrevs över 300 tidningsartiklar och Eva pratade i tv. Föräldrar pekade på de två flickorna och sa att här har man ju opererat båda öronen. De var glada över att möjligheten fanns men samtidigt arga över det faktum att alla barn inte fått samma förutsättningar. Hur kunde det vara så att barnen bara skulle få hörsel på ena örat, om de inte hade rika föräldrar som kunde betala för det andra? En morgon satt Eva på bussen och fick höra om den "elaka doktorn som tar betalt för hörselimplantat" på radion.
– Jag skulle ju göra vad som helst för att alla barn skulle få höra på båda öronen. Vi ville inte ta betalt. Alternativet var att de skulle åka till Tyskland och det var ännu dyrare, säger Eva.
Evas taktik var att bara presentera fakta. Efter några veckor fick hon både press och beslutsfattare på sin sida. Stockholms läns landsting bestämde sig för att bekosta dubbla implantat. Beslutet fick en synergieffekt som ledde till att alla barn i hela Skandinavien opereras på två öron idag.
Eva Karltorp kom till Huddinge sjukhus 1994. Hon hade tidigare arbetat i Nyköping och tanken var att återvända så snart hon var färdig öronspecialist i Huddinge. På ett universitetssjukhus förväntas man forska och Eva kunde inte se hur det skulle gå ihop med familjelivet. Hon hade fyra småbarn som krävde mycket tid och redan tyckte att mamma jobbade för mycket.
– Jag tänkte att det skulle bli svårt att samtidigt vara en duktig doktor, forskare och mamma och att jag därför passade bättre på ett mindre sjukhus, säger Eva.
Men så blev det inte. Eva fascinerades av den typ av uppdrag universitetssjukhusen har. En helt ny värld öppnade sig.
– När jag kom till cochleasektionen hade vi toppkvalitet rent medicintekniskt men det var mycket som inte fungerade kring barnen, säger Eva.
 |
|
Idag opereras dövfödda barn redan inom några månader. Flera program för tal- och hörselträning har arbetats fram. Och framför allt; sedan sommaren 2003 opereras båda öronen. |
Det var Göran Bredberg som introducerade cochlea i Sverige. Han sökte någon med rätt kunskap som var galen nog att ta på sig ansvaret för cochleasektionen. Cochlea var, och är, ganska kontroversiellt. Döva hade kämpat länge för att få teckenspråket accepterat och så kommer doktorer och opererar in en liten pryl som ger hörseln tillbaka. Eva började successivt komma in i arbetet och efterträdde Göran Bredberg som chef när han gick i pension.
Chefskapet tar mycket tid och energi, men någonstans hittar hon tid att forska också. Hjärtefrågan är varför barn föds döva. Det är lite udda att börja doktorera så långt efter utbildningen säger hon, men tillägger att det är kul att det finns en plats för udda människor också. Nu har hon dessutom en klinisk erfarenhet och har samlat på sig material sedan 90-talet. Ständigt kunskapstörstande anser hon att det aldrig är försent att börja.
– Det blir roligare att lära sig när man blir äldre. Jag förstår mig inte på barn som klagar på skolan, säger Eva med ett skratt.
Det är lättare att hinna med nu när barnen är vuxna. Yngsta tar studenten i vår. Att offra barnens uppväxt för forskningen var aldrig aktuellt. Jobbet får aldrig bli hela ens liv. Eva betonar vikten av att ha ett bra liv utanför jobbet också.
– Livet är olika för alla och det finns många vägar att gå. Det finns en tid efter barnen också. Det går att prioritera olika i olika skeenden av livet. Det är inga konstigheter att börja doktorera när man är 51. Det är bara lite mot normen.
Rikssjukvårdsnämnden beslutade i juni att att Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge får bedriva behandling av barn med cochleaimplantat som rikssjukvård. Läs mer hos Socialstyrelsen.