Markörer för individuella skillnader i glukokortiokoidkänslighet.

Prediktiva markörer för individuella skillnader i  glukokortiokoid-känslighet är av betydelse för terapisvar vid behandling av astma/allergi.      

Bakgrund

Vi studerar hur regleringen av olika individers nivåer av glukokortikoider styrs och hur denna reglering samspelar med känslighet för glukokortikoider i perifera vävnader såsom tex inflammationceller. Frisättningen av kroppseget kortisol har betydelse för att dämpa inflammation och celltillväxt vid flera olika sjukdomar men är även av betydelse för skademönster i vävnader vid stress. Individuella nivåer av glukokortikoider  är till stora delar ärftliga och hur denna reglering samspelar med känslighet i vävnader är avgörande för skydd mot inflammatorisk sjukdom.  

Vår målsättning är att karaktärisera individuell glukokortikoidkänslighet i patientpopulationer med inflammatorisk sjukdom såsom astma-atopi för att lägga grunden till tidig intervention ,individualiserad steroiddosering samt reducera biverkningsrisk. Vi studerar i patientpopulationer med allergisk sjukdom hur denna obalans i frisättningen av kroppseget kortisol påverkar  sjukdomsutvecklingen. Vi studerar även hur olika inställningar på stresshormonbalansen kan leda till ökad risk för uppkomst av sjukdomar såsom t.ex. astma och hur stress kan tänkas påverka denna risk. Vi kommer därvid att karaktärisera glukokortiokoidkänslighet i blodceller hos patienter med astma-atopi och en population utsatt för stress och jämföra med en normalpopulation, tidigare karaktäriserad avseende perifert svarsmönster på steroid. Med hjälp av oss framtagna metoder för flödescytometri och genexpressionsstudier utvecklas dessa för att användas som prediktiva biomarkörer för steroidsvar i övriga  patientpopulationer med inflammatorisk sjukdom. Även risk för sjukdomsprogress liksom stresspåverkan på immunsystem kan sannolikt  predikteras med dessa metoder.

Klinisk betydelse
Att utveckla metodik för karaktärisering av individuell kortisonkänslighet hos patienter med astma, ledgångsreumatism och inflammatorisk tarmsjukdom för att möjliggöra en individualiserad, tidig kortisonbehandling av inflammatorisk/allergisk sjukdom med minskad risk för biverkan i perifer vävnad är av största vikt då 5% av befolkningen kommer att långtidsbehandlas med steroider under sin livstid. Genom att kartlägga de faktorer som styr de kroppsegna kortisolnivåerna och känsligheten i målvävnader kan de av oss utvecklade metoderna användas som prediktiva markörer för risk att utveckla inflammatorisk sjukdom vid t.ex. stress och lägger även grunden för en individualiserad och tidig kortisonbehandling av inflammatorisk/allergisk sjukdom.