Akut media otit (AOM) är en vanligt förekommande infektion hos barn. Man räknar med att ca 50 % av alla 3-åringar och ca 70 % av alla 7 åringar haft en eller flera episoder. De flesta barn drabbas av enstaka episoder, ofta i samband med övre luftvägsinfektioner. Recidiverande akuta media otiter (RAOM) drabbar ca 5 % av barn yngre än 3 år, och orsakar stort lidande för barnet och dess familj. Orsaken till RAOM är ännu inte helt klarlagd,men dåligt fungerande örontrumpet och en omognad i immunförsvaret anses som starkt bidragande faktorer .
I motsats till vuxna är friska barn i hög grad koloniserade med bakterier i nasofarynx, f.f.a. pneumokocker, Haemophilus influenzae och Moraxella catarrhalis. Kolonisationen betraktas som ett normaltillstånd, men är samtidigt sjukdomsframkallande, eftersom bakterierna via örontrumpeten tar sig ut i mellanörat och orsakar AOM.
Vi har på ÖNHC-kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge en lång erfarenhet av att sköta barn med RAOM. Vår Otitmottagning startade 1979 och genom åren har åtskilliga barn, vissa extremt infektionskänsliga, tagits omhand. Avsevärd forskning har skett och mottagningsverksamheten har legat till grund för 4 doktorsavhandlingar (Freijd, 1983, Forsgren, 1994, Samuelson 1994, Lindberg 2000). RAOM och långdragen sekretorisk otit (vätska i mellanörat) i barnaåren medför en ökad risk för att senare i livet utveckla kronisk otit, d.v.s. ett kvarstående resttillstånd, omfattande allt från små okomplicerade trumhinneperforationer till kroniskt inflammerade öron och cholesteatom (pärlcysta).
Våra mål är att 1) förebygga AOM 2) behandla AOM 3) förutse RAOM dels genom forskning och dels i kliniskt praktiskt arbete.
Som profylax mot RAOM används ett litet plaströr genom trumhinnan som kompenserar en dålig örontrumpetfunktion, och ger ett luftförande mellanöra. Rör har i allmänhet en god effekt, men ca 30 % av barn under 2 år fortsätter att ha infektioner trots rören. Dessa infektioner har vi tidigare behandlat med p.o. antibiotika, ibland i kombination med lokal behandling (örondroppar innehållande antibiotika och cortison), och ibland enbart med droppar. Med tanke på den ökande resistensutvecklingen mot antibiotika är det av största vikt att kunna minska antibiotikaförbrukningen bland barn. Vi har nu i en randomiserad studie kunnat visa att örondroppar i de allra flesta fall av ”rör-otit” är tillräckligt behandling.
Ett annat forskningsprojekt undersöker samband mellan sekretorisk otit och variationer i det lokala immunsvaret i nässvalget.
Framtida projekt: Vi planerar en 25-års uppföljning på de barn med RAOM som sköttes på Otitmottagningen 1979-80.