Helicobacter pylori är en av världens mest spridda bakteriella infektioner och har visats ge gastrit, ventrikel och duodenalsår samt vara en co-faktor vid ventrikelcancer samt MALT lymfom.
Sedan dess upptäckt har mycket framsteg gjorts men många grundläggande frågor om bakteriens förmåga att kolonisera magslemhinnan samt att orsaka kronisk inflammation har förblivit obesvarade.
Förutom bristande kunskap om patogenes mekanismer kvarstår även frågor kring smittspridning och infektionsprevalens hos barn i Sverige. Vi har arbetat med två frågeställningar; patogenesmekanismer och infektionsprevalens hos skolbarn i Sverige.
Studien om patogenesmekanismen visade att Lewis blodgrupp antigenet, vilket tidigare visats vara viktig för bakteriens vidhäftning, inte hade samma funktion för levande celler. Vidare upptäcktes att proteinsyntes både hos bakterien och i cellerna var väsentlig för effektiv vidhäftning och att detta fenomen var mest uttalat hos de mer patogena Typ 1 stammarna. Studien visade också att beta-integrin medierad vidhäftning och invasion av celler är en viktig mekanism för bakteriens förmåga att inducera kronisk infektion.
I en annan studie undersöks H. pyloris gener som kodar för olika kända virulensegenskaper. Där har vi påvisat genen för en ny, sannolik patogenitetsfaktor, nämligen ett protein som kan binda plasminogen. Liknande så kallade receptiner är kända hos streptokocker och hos pestbacillen. I samarbete med forskare i USA planerar vi virulenstester med en stam där den aktuella genen är inaktiverad, i jämförelser med "vild-typstammen". Studierna syftar också till att utreda receptinproteinets användbarhet som vaccinkandidat.
I studien om infektionsprevalens hos skolbarn har blodprover från cirka 700 skolbarn i 10-års ålder samlats in. Förekomst av H. pylori infektion bestämdes med ELISA-teknik och immunoblot. Resultaten bekräftades sedan med Urea-breath test. Vi fann att förekomsten av infektionen varierade kraftigt med etnisk bakgrund, med bara 2% infekterade bland barn med nordiska föräldrar och >50% hos barn från Mellanöstern och Afrika. Riskfaktorer för infektion var etnisk bakgrund, särskilt moderns, låg socio-ekonomisk status, stora familjer samt ålder > 4 år vid ankomst till Sverige. Vidare fann vi att infektionsprevalensen hos barn till nordiska föräldrar var lika låg vare sig de gick i skolklasser med nästan inga barn med invandrarbakgrund och med >50% med invandrarbakgrund. Resultaten visar att det sker ingen smittspridning i samhället, vilket stöder teorin om att H. pylori infektion förvärvas inom familjen.
Familjerna kring barn som befanns vara smittade ingick i nästa studie där vi ville besvara frågan: vem smittar vem?
I denna studie ingick 39 familjer där vi hade bakteriestammar från minst 2 familjemedlemmar eller 104 individer. Vi kunde visa att smitta sker huvudsakligen mellan mor och barn samt mellan syskon. Ett urval av isolat med identiska eller besläktade ”fingeravtryck” har ytterligare karakteriserats med en H. pylori microarray. Vi undersökte 15 isolat från en mor och hennes tre barn för att studera eventuella förändringar i bakterien i samband med smittöverföring. Resultaten tyder inte på att H. pylori genomgår någon större förändring i genomet i samband med överföring av smitta och adaptation till ny värd.
I Hanoi pågår studier inom ramen för KIRT programmet – en PhD program som finansieras av Sida/SAREC - med att fastställa hur vanlig är infektionen, vilken behandling är mest kostnadseffektiv för att eradikera H. pylori hos vuxna med magsår och hos barn, förekomst av antibiotikaresistens hos H. pylori samt hur smittan sprids i ett u-land.
Förekomst av infektion och bästa behandling
Vi har visat att infektionsförekomsten når 80% redan hos unga vuxna och är vanligare i en storstad (Hanoi) an på den fattigare landsbygden (Ha Tay), förmodligen p.g.a. än större trångboddhet i storstaden. Vi prövade också tre olika behandlingar hos patienter med magsår och fann att samma behandlingen som används i-länder också fungerar bäst i Vietnam. Protonpumpshämmare var nödvändig for att terapin skulle vara verksam vid en hög (76%) prevalens av metronidazoleresistens. Reinfektionsrisken hos eradikerade patienter i u-länder är mindre välstuderad varför vi följde upp patienterna under ett år. Visserligen återsmittades fler där än i i-länder men det lönade sig ändå att behandla bort bakterien då magsåret inte kom tillbaka hos många behandlade.
Vi skall även pröva ut den bästa behandlingen för barn. H. pylori orsakad gastrit är vanlig hos barn i Vietnam och 1/4 av barn som genomgår endoskopi för magbesvär vid barnsjukhuset i Hanoi har magsår. Då barnen sannolikt infekteras av stammar från modern kan man anta att förekomst av metronidazole resistens ar vanlig varför vi skall pröva i en dubbel-blind studie två behandlingsstrategier, med och utan metronidazole. Stammarnas resistensmönster kommer att studeras och barnen kommer att följas under ett år for att studera risken for reinfektion. Då smittvägarna i u-länder är än mindre väl kartlagda än i i-länder kommer vi även att genomföra en familjestudie kring barnen