Vi har studerat mönstret av hiv:s genetiska förändringar med tiden och dess betydelse för resistensutveckling.
Behandling med läkemedel mot hiv har drastiskt minskat sjuklighet och dödlighet i aids. Vissa huvudproblem kvarstår dock. Förmågan hos hiv att ändra sin arvsmassa är obegränsad och därmed uppstår resistens mot hiv läkemedel.
Vi klarlägger resistens-mutationernas betydelse för virusets växtförmåga (viral fitness) och studerar hur resistenta virus kvarstår i kroppen. Ett annat huvudproblem vid hivbehandling är att viruset inte går att eliminera på grund av att det befinner sig i sovande (latent) form i specifika cellulära reservoarer, särskilt de vilande minnes T-hjälparlymfocyterna.
Att studera de molekylära och cellulära mekanismernas förmåga hos hiv att stanna kvar i kroppen och utveckla resistens.
Resistens är ett viktigt hot mot den långsiktiga behandlingsframgången. Cirka 20-25% av våra patienter bär på virus som har nedsatt känslighet mot ett eller flera hiv läkemedel. Hos de flesta av dessa patienter fungerar dock behandlingen acceptabelt. Endast ett fåtal patienter bär på multiresistent virus. För att undvika resistens krävs att virusförökningen hämmas helt då resistens kan uppstå även vid låggradig knappt upptäckbar viremi.
Detta uppnår de flesta av våra patienter idag. Dock förefaller vissa patienter med långvarig resistens inte utveckla en mer avancerad immundefekt. Data visar tydligt att en höggradig korsresistens föreligger ofta inom samma grupp av läkemedel. Även om resistent virus försvinner från det virus som kan ses i blodplasma kvarstår det kvarstår i reservoarer i kroppen.
Vi studerar också olika mekanismer för hiv att undvika immunförsvaret varvid viruset därmed motverkar möjligheterna till bot. Vi har bland annat funnit att ett cellulärt protein, HMGB1, kan reglera virusförökningen i makrofager som är en viktig reservoar för hiv. En annan reservoar för hiv är de vilande minnes T-hjälparlymfocyterna där vi har visat att läkemedelsresistent virus gömmer sig.
Identifieringen av mekanismer för och ökad kunskap om förmågan hos hiv att undvika immunsvar och läkemedel är av central betydelse för den långsiktiga behandlingsframgången vid hivinfektion. Om resistensutvecklingen kan undvikas eller resistent virus hämmas är det troligt att hivinfektionen kan kontrolleras på ett sådant sätt att livslängden hos patienterna inte förkortas av virusinfektionen. Ökad kunskap om förmågan hos hiv att persistera i kroppen kan leda till nya behandlingsmodeller där dyra och biverkningsbenägna mediciner kan undvikas.