Hudcancer hos organtransplanterade patienter

Målsättning
Identifiera högriskgrupper för hudcancer genom epidemiologiska metoder. Analysera känslighetsgener för hudcancer hos denna grupp genom molekylärbiologiska ansatser. Studera immunsystemets roll vid utvecklingen av hudcancer. Att på sikt utveckla strategier för prevention och behandlingsmetoder.

Bakgrund
I Sverige har cirka 7 000 patienter erhållit nya organ sedan 1970 talet. Det vanligaste transplanterade organet är njuren. Livskvalitén hos patienterna är vanligtvis god men priset de måste betala för att det nya organet skall fungera bra är livslång immunosuppresssion (medicinering som trycker ned immunsystemet så att avstötningsreaktioner av det nya organet förhindras).  Det har då visat sig att patienterna får en ökad risk för cancer. Speciellt hudcancer har observerats.

Resultat
Organtransplanterade patienter i Sverige löper en kraftigt förhöjd risk för skivepitelcancer i huden. Risken är i storleksordningen 100 gånger (10 000 % ökad) jämfört med normalbefolkningen. Andra cancerformer har också ökade risker bland annat lymfom men riskerna är mycket lägre än för hudcancer. I princip all skivepitelcancer var lokaliserad till solexponerad hud. Dödligheten i skivepitelcancer för organtransplanterade patienter var kraftig förhöjd, cirka 50 gånger ökad risk jämfört med normalbefolkningen.

Klinisk betydelse
Det är sannolikt att hudcancerproblematiken hos organtransplanterade kommer att öka. Globaliseringen med ökat resande till soliga länder samt reduktionen av det skyddande ozonlagret innebär ökade risker för denna grupp av patienter. I en Australiensisk studie konstaterades att av de patienter som överlevt en hjärttransplantation i mer än 4 år, orsakade hudcancer en tredjedel av dödsfallen som inträffade senare. Studierna förväntas ge generella kunskaper om orsaken till cancer blqnd annat beträffande immunsystemets roll vid cancerutveckling.