Vävnadsprover från livmodern kan kanske ge svaret på varför vissa kvinnor drabbas av värksvaghet. Förhoppningsvis kan det leda till bättre behandling vid långdragna och svåra förlossningar.
Förlossningen är en naturlig process, men inte alltid normal. Det är tydligt i vissa u-länder, där en av de vanligaste dödsorsakerna är komplikationer vid förlossning. I västvärlden är värksvaghet ofta orsaken till en långdragen förlossning. Det är också den vanligaste orsaken till att förlossningen måste avslutas med akut kejsarsnitt eller sugklocka.
Behandling idag
Hormonet oxytocin, som bildas i hjärnbihanget, har sedan 50 år använts för att stimulera värkarbetet. Mellan 40-60 % av patienterna får det under sin förlossning. När behandlingen misslyckas blir förlossningen långdragen och måste avslutas med kejsarsnitt eller sugklocka/tång.
Jämförande studier
Bindväv som omsluter muskelfibrerna i livmodern omlagras när förlossningen startar. Vi jämför bindvävens sammansättning och omlagring vid normal och vid långdragen förlossning. Resultaten ska ge underlag för en ny behandling av värksvaghet. Proverna är biopsier tagna från livmodern på kvinnor som genomgått kejsarsnitt. Tre grupper ingår i studien, kvinnor utan värkar (planerad operation), kvinnor med normala värkar och kvinnor med värksvaghet. I biopsierna analyseras den kemiska koncentrationen av olika bindvävskomponenter (kollagen,proteoglykaner), connexin-43, cytokiner (IL-8, MCP-1 och RANTES) och enzymer (MMP) samt det genetiska uttrycket (RT-PCR). Lokalisationen i vävnaden studeras med immunhistokemi.
Utvecklingsmöjligheter
Kvinnor med svaga värkar har en bindvävs-sammansättning och remodellering som skiljer sig från den normala. Vår grupp har för första gången kunnat visa att bindvävsomlagringen är viktig för värkarbetet. I kombination med andra resultat är det väsentligt för att utveckla en ny behandlingsmetod vid långdraget värkarbete.