Mellan 5-10% av all cancer förkommer i familjer med en stark ärftlig komponent som orsak till sjukdomen. Det finns ytterligare ett okänt antal fall där också den genetiska predispositionen är avgörande, men där ärftligheten inte är lika uppenbar.
I dag finns flera kända gener som orsakar ärftlig bröstcancer; men de enda kliniskt intressanta är BRCA1 och BRCA2. Dessa förklarar 10-20% av alla fall av ärftlig bröstcancer och vi försöker genom familjestudier identifiera de gener som orsakar sjukdom i resterande fall. Vi undersöker sedan flera år ett material motsvarande 100 familjer med ärftlig bröst- och/eller äggstockscancer.
Det finns också kända gener som orsakar syndrom med ärftlig tarmcancer. Vid familjär polypos och ärftlig non-polypos tarmcancer orsakas sjukdomen av medfödda mutationer i någon av generna APC, hMLH1, hMSH2 eller i sällsynta all hMSH6. Det finns ytterligare syndrom med hög risk för tarmcancer där den genetisk bakgrunden inte är känd och projektet använder familjestudier för att identifiera dessa gener. Just nu arbetar vi sedan flera år med att lokalisera dessa gener i cirka 35 utvalda sådan familjer.
Lokalisera och identifiera nya gener som orsakar ärftlig tarm- respektive bröstcancer. Implementera kunskaperna i kliniken genom att erbjuda prevention till riskindivider vid ärftlig tarm- respektive bröstcancer.
Vi har karakteriserat mutationsspektrat i någon av de kända generna hos mer 300 Stockholmsfamiljer. Vi har funnit att endast 10% av fallen med ärftlig bröstcancer orsakas av BRCA1 eller BRCA2. Vi vet också att en tredjedel av familjer med ärftlig bröst-ovarial cancer har en mutation i någon av dessa gener.
Vi har i början av 90-talet identifierat en gen som orsakar ärftlig non-polyposis tarmcancer. Det finns ytterligare sex gener som föreslagits orsaka samma syndrom. Vi har karakteriserat 140 familjer med ökad risk för tarmcancer med avseende på dessa gener och funnit att en tredjedel har mutationer i någon av generna.
Vi har också infört de nya fynden i klinisk genetisk rådgivning och etablerat genetisk testning och preventionsprogram för dessa båda sjukdomar. Genom uppföljande studier har vi visat att införandet av presymptomatisk testning ej medför en psykosocial belastning för dem som genomgår test och att personer som inkluderats i kontrollprogram är medvetna om sin risk och välmotiverade att delta i preventionsprogrammen.
Det är viktigt att kunna förklara för en familj vad som orsakar den stora risken för cancer i deras släkt. Det är också viktigt att kunna erbjuda genetisk rådgivning, prevention och eventuellt anlagsbärartest till riskfamiljer.
Personer med förhöjd risk för bröstcancer kan erbjudas regelbundna kontrollprogram eller profylaktiska operationer och personer med förhöjd risk för tarmcancer erbjuds regelbundna kontroller av tarmen och borttagande av polyper, som utgör förstadier till tarmcancer.