På Hematologiskt centrum forskas det på olika former av blodcancer. Man försöker hitta både botemedel och förstå orsaken bakom sjukdomarna. Forskningen idag handlar till stor del om genetik.
Blodcancer är ett samlingsnamn för flera olika former av cancer som tillsammans utgör den tredje största orsaken till död i cancer, efter lungcancer och prostatacancer. De olika formerna av blodcancer har olika symptom och kräver olika behandling. Gemensamt är att de alla utgår från de blodbildande organen benmärg och lymfkörtlar.
Forskningen går framåt med stormsteg för vissa patientgrupper. Eftersom cancercellerna i princip är flytande är det lätt att ta ut dem ur kroppen och forska på, till skillnad från exempelvis lungcancer där man behöver en bit lungvävnad att studera. Detta har resulterat i allt mer riktade behandlingar.
– För 20 år sedan kunde man i praktiken bara ge cellgiftsbehandlingar. Idag finns en mängd biologiska läkemedel som kan riktas mot olika grupper av blodcancer. Exempel på nya läkemedel är riktade antikroppar, små molekyler samt epigenetiska läkemedel, säger Eva Hellström Lindberg, professor och överläkare vid Hematologiskt centrum vid Karolinska Universitetssjukhuset.
 |
|
Eva Hellström Lindberg, överläkare och professor. |
Arvsmassan består av mängder av gener men bara vissa av dem är ”påslagna” i varje cell. Det är det som möjliggör att vi har olika sorters celler och organ i kroppen. Olika gener gör olika saker när de är påslagna, men alla är inte påslagna samtidigt. Epigenetik handlar lite förenklat om vilka gener som är påslagna och avslagna och varför det är så, och det är ett av Eva Hellström Lindbergs forskningsområden.
– Vid exempelvis leukemi är vissa gener avslagna fast de inte borde vara det. I dag kan man ”slå på” dessa gener genom epigenetisk behandling, säger hon.
Men det gäller att veta exakt vilka gener det handlar och det kan skifta från person till person, bland annat beroende på typ av leukemi och vilka genfel personen har.
Eva Hellström Lindberg forskar kring en sjukdom som kallas myelodysplastiskt syndrom (MDS) och leder en internationellt framgångsrik forskargrupp. MDS är en sjukdomsgrupp där den normala blodbildningen är störd på grund av att de blodbildande stamcellerna inte kan producera mogna blodceller. Det leder ofta till allvarlig blodbrist och risken finns att personer med MDS utvecklar en form av leukemi.
– I blodcellerna hos en del patienter med MDS sitter järnet på fel ställe i cellen. Det fastnar, kommer aldrig ut i hemoglobinet och cellerna dör. Vi börjar nu förstå vilka gener som är inblandade och närmar oss ett svar på varför det här händer, säger Eva Hellström Lindberg.
På Hematologiskt centrum pågår många olika internationellt framgångsrika forskningsprojekt, bland annat kring andra blodcancerformer som akut och kronisk leukemi, lymfkörtelcancer och myelom samt runt stamcellstransplantation, cellterapi och infektioner.
|

|
|
En cell, fotograf Lennart Nilsson |
Ett område som rönt stora framgångar är användningen av något som kallas mesenkymala stromaceller där forskare vid Hematologiskt centrum varit ledande på att ta fram nya metoder. Vid organtransplantation finns risken att kroppen stöter bort det nya organet, men vid leukemi är det inte ett nytt organ som transplanteras utan ett nytt immunförsvar via en benmärgstransplantation. Det kan resultera i att det nya immunförsvaret stöter bort kroppen. Genom att odla fram och ge patienterna den här sortens stromaceller kan man minska de svåra komplikationerna och öka chansen för överlevnad.
– Blodcancerbehandling har två problem. Sjukdomen kan vara svår att behandla och bota och patienter kan dö under eller av behandlingen. Därför forskar vi på att både på att förstå orsaker till sjukdomarna och att ta fram ny behandling, säger Eva Hellström Lindberg.
Text: Susanne Bergqvist