Barn med gomspalt får under en viss period oftare besvär med öronen än andra barn. Vid första teamkonferensen delas därför ett ”öronkort” ut vilket skall tagas med vid ev. besök hos öronläkare eller audiolog. Anledningen till att barn med gomspalt oftare får besvär från öronen än andra barn är att örontrumpeten, som förbinder mellanörat med svalget, inte fungerar normalt p.g.a. gomspalten, även då denna är opererad. Vätska och bakterier kan därför stanna kvar i mellanörat och orsaka inflammationer och infektioner.
Vid inflammation slår det lock för örat p.g.a. vätska bakom trumhinnan. Om detta kvarstår en längre tid, kan försämrad hörsel bli följden och barnets tal- och språkutveckling kan påverkas. Man skall därför vara uppmärksam på om barnet frågar om, säger ”va”, skruvar upp volymen på TV etc. Om man misstänker att barnet har nedsatt hörsel skall man låta kontrollera detta hos öronläkare.
Ibland kan man, särskilt i samband med förkylning, utveckla infektion i mellanörat med öronvärk och ofta även feber. Detta kräver alltid kontakt med öronläkare eller barnläkare. Denna infektion behandlas med penicillin och även näsdroppar om barnet är täppt i näsan.
Vid långvarig inflammation i mellanörat (3-6 månader) med hörselnedsättning eller då man har 3 eller fler infektioner i mellanörat inom ett halvår finns det skäl att sätta in plaströr i trumhinnan för att lufta mellanörat och därigenom minska besvären. Denna operation görs av öronläkare under narkos. Plaströren sitter vanligen ½-1 år innan de stöts ut, lite beroende på vilken typ av rör som används.
Öronproblemen skapar ofta oro för framtiden hos föräldrarna. Det visar sig dock att ju äldre barnet blir, desto mindre blir problemen. Undersökningar av barn mellan 10 och 15 år visar också att ytterligt få barn får kvarstående besvär från öronen.
Inom LKG-teamet finns öronläkare, vilka kontrollerar barnet om några öronproblem föreligger.