Vid misstänkta epileptiska anfalls görs utredning och behandling startas om man har en klar benägenhet att få upprepade anfall.
När det gäller barn är det vanligen föräldrarna som märker de epileptiska anfallssymptomen och söker läkarvård. Det blir då en barnläkare som får undersöka barnet. På många sjukhus finns specialmottagningar för barn med epilepsi och andra neurologiska sjukdomar. Den första och viktigaste delen i undersökningen är att läkaren får en så detaljerad beskrivning som möjligt av de symptom barnet har. Man gör också en noggrann genomgång av tidigare sjukdomar, barnets utveckling och allmänna hälsotillstånd samt eventuella sjukdomar i släkten. Men den viktigaste hjälpen för läkaren att fastställa om barnet har epilepsi eller inte, är alltså beskrivningen av anfallssymptomen.Vid utredningen görs oftast blodprov och EEG (elektroencefalografi). Ofta men inte alltid, görs röntgenundersökning av hjärnan med datortomografi (DT) eller magnetkamera(MR).LogopedutredningSpråkliga svårigheter kan ibland förekomma vid epilepsi. En logoped kan då bedöma språkförståelsen och talförmågan. I skolåldern kan läs- och skrivsvårigheter visa sig. Då kan logopeden hjälpa till vid utredningar och ge träningsförslag. Skolans speciallärare kan också få stöd i sitt arbete av logopeden.NeuropsykologutredningMed en neuropsykologisk utredning kan man ta reda på viktiga förutsättningar för barnets förmåga att lära in, att vara uppmärksam och att koncentrera sig, att minnas och att använda sin kunskap. Sjukgymnast- och arbetsterapeututredningVid epilepsi kan barnets sensomotorik vara påverkad. Sjukgymnasten bedömer barnets balans och koordinationsförmåga. Handfunktion och barnets förmåga i dagligt liv bedöms av arbetsterapeuten. De medvekar också vid behov i träning av dessa funktioner. Som vi beskrivit här, finns det många avancerade metoder att undersöka epilepsi. Men de undersökningar som är allra viktigast och ofta fullt tillräckliga, är den viktiga informationen om anfallssymptomen, kroppsundersökning, blodprov och EEG.