Ljumskbråck

Bråck hos barn är nästan alltid medfödda.

Vad är ljumskbråck - pungbråck - vattenbråck?
Under den normala fosterutvecklingen bildas det en fickafrån bukhinnan, en tunn slemhinnesäck. Säcken skall normalt växa bort under senare delen av fosterlivet, och om detta inte sker finns en risk för att barnet förr eller senare får ett bråck. Beroende på hur långt ner säcken når samt hur stor den är kan olika typer av bråck bildas.

En säck som har en stor öppning mot bukhålan tillåter att delar av tunntarmen tränger ner i säcken. Barnet kan då få ett ljumskbråck som visar sig som en utbuktning i ljumsken. Hos pojkar, där säcken kan stå öppen hela vägen ner till pungen, kan det även bildas ett pungbråck. Denna typ av bråck kommer ofta fram i samband med ansträngning, krystning eller skrik.

En säck som har en liten öppning mot bukhålan tillåter endast bukvätska att rinna ner. Resultatet blir ett vattenbråck, en vätskeansamling kring testikeln i pungen. Det är vanligt att vattenbråck varierar i storlek. Svullnaden i pungen är till exempel ofta obetydlig efter nattens sängläge men ökar under dagens lopp när vätska långsamt sipprar ner i säcken.

Uppdaterad
2008-10-03
Informationsansvarig
Barnkirurgi

Behandling


sker vid
Dagkirurgen
Astrid Lindgrens Barnsjukhus