Upplevelsen av smärta är subjektiv och det är bara individen själv som kan avgöra om det gör ont eller inte.
Det bästa måttet på smärta utgörs av självskattning, det vill säga att individen muntligt berättar om sin smärta. Barn som inte kan tala kan inte förmedla sin smärtupplevelse direkt.
I den åldersgruppen är det därför inte smärta utan den reaktion smärtan orsakar i form av beteendeförändringar och förändringar i biologiska markörer som man försöker mäta.
För att dämpa oro hos barn och föräldrar i samband med smärtbehandling är det viktigt att informera och förbereda noggrant.