Submukös gomspalt innebär att man har en spalt i muskulaturen i gommen under slemhinnan. Ibland kan man se detta som en ursparning i medellinjen av mjuka gommen. Dessutom finner man en ”kluven” gomspene. Då gomspalten inte syns för blotta ögat händer det att den inte upptäcks förrän barnet är några år gammalt.
Talet
En submukös gomspalt kan ge talproblem de gånger mjuka gommen inte fungerar helt bra. Mjuka gommen är en förlängning bakåt av hårda gommen. Den har, tillsammans med andra muskler i svalget, till uppgift att stänga till mellan mun och näshåla när man talar, blåser och sväljer. De flesta ljud i vårt språk kräver att gommen sluter tätt mot bakre svalgväggen. Endast vid m-, n- och ng-ljud ska mjuka gommen vara sänkt och förbindelse finnas mellan svalg och näsa. Om mjuka gommen är för kort eller har nedsatt rörlighet, vilket ofta är fallet vid submukös gomspalt, blir även andra ljud nasala och barnet talar därför i näsan.
Efter att den submukösa gomspalten diagnosticerats får barnet, om det är tillräckligt gammalt för att medverka, genomgå utredning med bland annat röntgenfilmning och filmning med fiberoptik via näsan av gommens och svalgets rörelser under tal. Därefter fattas beslut om hur spalten ska opereras. Ibland utförs enbart gomplastik och andra gånger gomplastik i kombination med velofarynx(svalg)-lambåoperation.
En logoped följer barnets tal- och språkutveckling tills talet är normaliserat. De flesta barn kommer att ha utvecklat ett normalt tal och språk senast vid skolstarten.
Eftersom talutvecklingen oftast börjat innan gommen opererats, kan ibland felaktiga talmönster ha uppstått. Några barn kommer att behöva talbehandling i olika stadier av språkutvecklingen. Felaktigt joller och/eller talmönster kan brytas genom tidigt insatt terapi/stimulans.
Läs mer om logopeden.
Operation
Efter utredning av den submukösa gomspaltens betydelse för talet opereras barnet. Antingen görs enbart gomplastik eller också kombineras en gomplastik med en så kallad pharynx(svalg)-lambåoperation. Operationen sker vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Barnet skrivs in en dag, går sedan hem och opereras nästföljande vecka under narkos. Ena föräldern får vara med barnet fram till det sövts.
Vid gomspaltoperationen lossar man vävnad vid gomspaltens sidor och syr därefter ihop näsans slemhinna, mjuka gommens muskulatur och munnens slemhinna. Man eftersträvar en god funktion av mjuka gommen med förmåga att stänga till passagen upp till näshålan. Behövs även en velofarynx(svalg)-lambå lossar man vävnad från bakre svalgväggen som sys samman med mjuka gommen, vilken på så sätt får en konstgjord förlängning. Med hjälp av denna blir det sedan lättare att stänga öppningen mellan näshåla och svalg.
Efter operationen får barnet inte peta i det nyopererade området. I enstaka fall får man sätta på manschetter på armarna för att undvika detta. Ingreppet kräver vanligen 2-4 dagars sjukhusvistelse, 3-5 dagar vid kombinerad operation. De första 7 dagarna efter operation får barnet endast inta flytande kost, de därpå följande 7 dagarna endast mjukkost och därefter kan barnet återgå till att äta som vanligt. Napp bör man om möjligt undvika att låta barnet ha under de första 3 veckorna efter operation. Stygnen inne i munnen försvinner av sig själva. Om man gjort både gomplastik och velofarynx(svalg)-lambåoperation kan snarkningar förekomma under ett antal månader efter operationen, de brukar dock försvinna under det första året.
Barnets familj kan vara hos barnet under sjukhusvistelsen och en förälder kan bo på sjukhuset.
Tänder
Käkortopeden, en tandläkare som är specialist på tandreglering, engageras även i behandlingen av submukös gomspalt. Käk- och bettutvecklingen följs från födseln till 19 års ålder. Vid submukös gomspalt brukar påverkan på tandutvecklingen inte vara så stor. Kontroll av tand- och bettutvecklingen görs vanligen första gången vid 5 års ålder Eventuell tandreglering påbörjas som regel inte förrän barnet håller på att växla till permanenta tänder vid 8-12 års ålder. Tandlagning sköts, som hos alla barn, av allmäntandvården.