Lindrig utvecklingsstörning är ett funktionshinder som innebär en begränsning i förmågan att tänka och förstå, de s k kognitiva funktionerna.
Huvudsymtomet är brister inom det abstrakta/logiska tänkandet, och medför svårigheter med såväl inlärning som att självständigt klara vardagliga aktiviteter. Funktionshindret syns inte utanpå, men märks i beteendet, sättet att kommunicera på eller lösa problem. Tänkandet går långsamt och utgår från egna konkreta upplevelser. Det är svårt att skapa inre föreställningar.
Andra termer som beskriver samma funktionshinder är lindrigt förståndshandikapp, mild mental retardation.
Lindrig utvecklingsstörning förekommer hos ca 1 % av alla barn. Det är vanligt med andra samtidiga funktionsnedsättningar, t ex avvikande språk-och talutveckling, motoriska svårigheter, problem med koncentration och social interaktion. Symtomen kan ofta likna dem vid ADHD och på så sätt misstolkas. Det kan också vara så att barnet har både lindrig utvecklingsstörning och t ex ADHD eller autismspektrumtillstånd. Det är viktigt att dessa barn kommer till utredning så att funktionshindret kan kartläggas och rätt insatser kan erbjudas.