Cerebral pares, CP, är en hjärnskada som uppstår antingen under fosterstadiet, i samband med förlossningen eller mer sällan under de första levnadsåren.
Cerebral pares är den vanligaste anledningen till att barn och ungdomar i den västerländska världen har avvikelser i sin motorik. Skadan drabbar områden i hjärnan som styr eller förmedlar signaler för kroppens rörelser. Tidigare har man ofta satt likhetstecken mellan CP och förlossningsskada men vi vet i dag att minst 50 procent av CP-skador har sin orsak i störningar under graviditeten.
För tidigt födda barn, prematurer, har en ökad risk att drabbas av CP-skada. I princip kan sägas att risken ökar ju mer prematurt barnet är. Ungefär hälften av alla barn med CP är för tidigt födda. Hos dessa barn är orsaken vanligen syrebrist i samband med förlossningen.
Det finns olika typer och svårighetsgrader av CP beroende på var skadan sitter och hur omfattande den är. Alla grader av handikapp kan förekomma, från total oförmåga till egen förflyttning till endast lite klumpig motorik. Förutom det motoriska funktionshindret kan andra symtom förekomma, som epilepsi, olika former av synsvårigheter, psykisk utvecklingsstörning (eller förståndshandikapp) och/eller perceptionssvårigheter. Det bör påpekas att cerebral pares i sig inte innefattar utvecklingsstörning eller epilepsi, men hos ca 30% av barn med CP-skada förekommer dessa tilläggshandikapp och också barn utan tilläggsandikapp har ofta svårigheter med koncentration och långsamhet jämfört med friska jämnåriga.